Gottenvik

En gäst

2009-07-19T02:34:00.001-07:00

Igår hade vi besök och som tur var ville solen skina fint. Det blåste, men inte på oss. Däremot blåste det som fan på oss när vi sedan drog ner till vattnet. Damerna badade och jag satt och lyssnade på ljudbok och tittade på allt som blåste. Vågorna som blåste, träden som blåste, allt sjöng och ljudboken hördes igenom svagt. När vi lämnat av vår gäst kom regnet och som det kom. Det öste, öste ner. Nu regnar det igen, men vi ska nog ut. Titta oss omkring. Någon ringde och ville jag skulle jobba idag, jag sade såklart nej. Man kan inte jobba en sån här dag. En sån här dag ska man göra annat, eller inget. Sån dag idag, annat, eller inget.

Vet inte hur mycket bloggande det blir nu, vi får se, men tack alla som läst och kommit med fina ord.

Blåbär!!!

2009-07-09T02:18:00.000-07:00

Regnet öser bokstavligt talat ner utanför fönstret och har gjort det ohämmat sedan vi vaknade. Ännu en anledning att minnas den fina blåbärsplockningen från igår. En verkligt värdig premiär där vi fick dyka ner i en av naturens bästa skatter. Det var så länge sedan jag åt färska blåbär att jag fick en smärre chock av hur gott det faktiskt är. Snabbt, men ändå fridfullt plockade vi åt oss närmare en och en halv liter och gick förnöjda hem igen. Blåbär kan med fördel ätas på gröt, till flingor, till glass, till allt! Jag blir nästan lite hög bara av att tänka på hur mycket som fortfarande väntar på oss där ute i skogen. Någon som vill komma med och kalasa?

Mer människor

2009-07-01T13:02:00.000-07:00

Kvällssolen har lagt sin hand över Gottenvik och jag är ensam här för första gången på länge. Matilda har åkt iväg till Göteborg och jag har just kommit hem från jobbet. Sommargästerna växer upp som svampar ur marken och på vägen hem kom ett flertal polisbilar och ambulanser körande i hög fart med ljusen på längsmed 209:an. Det är sannerligen inte som det brukar vara, det är sommar, semester och lugnet är inte riktigt LUGNET längre. Jämförelsevis är det nog ändå fortfarande sjukt lugnt här, det är bara jag som är van vid att se fler rådjur än människor.

Ledig dag

2009-06-26T10:54:00.000-07:00

Min enda lediga dag den här veckan bjöd på ett välkommet äventyr i form av lång vandring över klippor och i snår, rivna sommarben och fästingar. Men framför allt, sol, vind och vackert sällskap. Efter att ha dinglat omkring på klipporna och försökt hitta lä slog vi oss till slut ner vid vattnet och utsikt över den fina skärgården. Lugnet bredde ut sig och vågorna skvalpade försiktigt över klipporna. Både på vägen dit och tillbaka hem fann vi oändliga mängder smultron. De flesta var dock inte helt mogna än, men likväl fick vi vår dagliga dos av antioxidanter. Turligt nog slapp vi också bli lika röda som dem, eftersom vi begav oss hemåt när solen började bli alltför intensiv. Imorgon fortsätter arbetet, dock i hemtjänsten, så jag får cykla omkring lite, vilket är mycket bättre än att vara inlåst på en avdelning.

2009-06-24T11:31:00.000-07:00

Högsommarvärmen har känts av idag. Gamlingarna på jobbet jublar men går inte ut ändå. Vi hittade en död uggla i vedförrådet. En av katterna gömmer sina ungar, men vi är dem på spåren. Mystiken tätnar. Hur ska det sluta?

Smultronstråt längst Ödebovägens kant

2009-06-20T03:50:00.000-07:00

Som titeln antyder har vi plockat smultron, de första för i år, på strån under en promenad på förmiddagen. Nu har regnet vräkt ner över huset, så vår promenad var mer än väl tajmad. Små och röda, väldoftande bär, så somriga så att jag översköljdes av känslor från alla håll. De flesta var dock ännu lite omogna, så det finns ännu mycket att hämta. Denna natur är så rik och man behöver inte ens lämna grusvägen, bara sträcka sig ner vid vägkanten och skörda. När vi var på väg tillbaka kom de första regndropparna och när vi vandrade stallbacken upp hade de inlett fullskaligt anfallskrig. Hästarna kurade under en stor ek och katterna som hade legat och lapat sol framför stallet på morgonen syntes inte till. En dag att ligga och läsa på, lyssna på sommar i P1 och tänka på mamma och pappa som solar i Luleå skärgård, men ändå inte avundas dem.

Födslovärk

2009-06-16T11:47:00.001-07:00

Uppehåll har gjort på grund av massa obskyra anledningar, så som arbete och skolavslutning, operation med mera. Känns som att det var länge sedan vi bara var hemma och skrotade, men idag har det sannerligen varit en skrotardag. Nyss tog jag ut två fina bröd ur ugnen och medan de gräddades satt vi i den blå soffan, drack smoothie och läste varsin sommarroman. Som ni alla säkert vet har sommaren födslovärkar så det förslår och värmen vill inte riktigt till sig. Det blåser och drar och på ett sätt känns det kanske lika bra. Imorgon är det tillbaka till jobbet nämligen. Nåväl, någon annan gång berättar jag mer om växterna och alla djuren. Nu beundrar jag mest den knappa hyllmetern med böcker som jag och Matilda i omgångar har lånat hem. Hur gick det till?

Frost

2009-06-08T09:49:00.000-07:00

Jag fick skrapa frost av bilrutan imorse när jag skulle till jobbet. I say no more.

Blåsig morgon

2009-06-02T23:10:00.000-07:00

Molnen är verkligen magiskt vackra denna morgon. De ligger i lager på lager och rör sig i olika hastighet över himlen. Det ljusnar borta i horisonten och öarna vibrerar i ljuset. Det blåser, men inte nödvändigtvis kallt, bara en envis blåst som får byxorna att fladdra kring benen. En stor släkt med änder blir skrämda av mig och simmar iväg över viken. Regnet börjar antagligen snart falla.

Sommargöttigheter

2009-06-01T08:26:00.000-07:00

Värmen har tagit sitt grepp om Gottenvik, men imorgon vankas det regn. Tills vidare njuter vi för fulla muggar. Matilda har hittills badat två gånger, "det var kallt, men det gick", låter hon berätta. Igår var vi även på utflykt till Söderköping, mycket lyckat. Idag har vi fått besök och tagit promenader och läst tonvis med dagstidningar i gräset framför huset. Det känns skönt med lite högsommar såhär i inledningen av sommaren, jag börjar nämligen jobba på torsdag och är därför glad för lite ledig soltid. Skolan ska också knytas ihop, vet inte riktigt hur det går, men det mesta ligger i tankeverksamhet. Tänk, tänk Mattias, medan världen kokar.

Nyupptäkt

2009-05-29T04:33:00.000-07:00

Triumferande dyker jag upp vid den pittoreska gården Åberga en kilometer utanför den lilla sommarbyn Öbnebo fyra kilometer från Gottenvik. Än en gång har jag upptäckt en för mig ny stig och dessutom var den välgjord och hade lastpallar som broar över dikena. Det har länge varit något av en hobby att hitta något nytt i de omgivningar som man når inom en timmes enkel promenadväg. Jag har dessutom länge varit nyfiken på hur Åberga ser ut och kan inte undgå att dra en god vän till minnes, bara för namnets skull. En brokig skara svarta och smutsvita får går omkring i en hage och betar. Ett dussintal små hus ligger utslängda lite här och där. Massor av rabarber växer vid ett av dem, men jag håller fingrarna i styr. Sommaren har vält över mig och jag håller på att inse att det inte behöver vara en tyngd. Inte en dag som denna heller.

Kort inlägg

2009-05-28T06:25:00.000-07:00

Stormen blåste ner ett halvt träd rakt över vägen. Vi klättrar över det på väg ner till vattnet och jag tänker på hur grönt det är över allt. Några dofter fattas än, men syrenerna blommar.

Sjukligt

2009-05-26T06:15:00.000-07:00

Vaknar upp med en huvudvärk som om jag druckit ett helrör dagen innan och konstaterar att den fina försommardagen kommer att spenderas i sängen. Ännu fler arbetare bökar omkring runt huset, denna gången borras det i berget eftersom det ska bli nytt värmesystem lagom tills vi flyttar. Ja, vi ska flytta. Hur ser årstiderna ut på andra platser?

Försommarfunktioner

2009-05-24T23:32:00.000-07:00

Vi har burit upp en sliten liten utemöbel till vår lilla etapp, så att vi kan sitta och lapa eftermiddagssol fina dagar. Förutom att älgen, ormen, grodan och räven skådats under helgpromenaderna har även fler och fler människor börjat dyka upp kring sina sommarhus. De kallas "sommargäster" trots att de faktiskt äger sina ställen. Men för de som bor här är de blott gäster, besökare, tillfälliga störningsmoment, eller nått. Hur som helst har båtarna börjat puttra över vattnet jämt och ständigt, biltrafiken har tilltagit och lugnet har fått sig en liten törn, men det är onödigt att klaga. Vi har haft fina gäster på besök och det har verkligen varit förträffligt trevligt. Oskar Hanska är Sveriges bästa slampoet och improvisatör, vilket stämmer så sjukt bra. Matiss gjorde också fantastiskt ifrån sig, ska bli kul att träffa honom lite mer i Nässjö i juni. Kort sagt, allt gott!

Åskväder

2009-05-20T04:16:00.000-07:00

Nyss hemkommen efter ännu en utflykt denna ljuva majmånad, går jag ner i källaren för att elda. En alldeles vanlig procedur eftersom det oftast är skitkallt när ingen varit hemma på länge, även om det inte varit alltför kallt ute. Under morgonen sken solen som en glad unge men när jag höll på att fylla kaminen med trädens kapade lämmar hörde jag plötsligt hur himlen öppnades och ner kom inte gud, men likväl en störtflod av vatten som skulle få Noa att börja skruva på sig och tala om att det var dags att sjösätta arken. När jag kom upp igen blixtrade det till utanför och direkt efteråt kom en sån häftig åskknall att jag trodde att jag var Tom Cruise i Världarnas krig eller något. Ovädret drog över på en kvart, sedan återstod bara ett lätt duggande. Fåglarna började återigen sjunga utanför och världen gick inte under den här gången heller.

Början till slutet

2009-05-11T23:16:00.000-07:00

Sotaren kom på morgonen och byggjobbarna håller på att fixa saker nere på gården. Att hålla igång ett lantbruk och en herrgård verkar vara en enorm syssla, så all heder till Birgitta. Vi fick bilder från vår nya lägenhet i Umeå igår och den är onekligen ganska mycket mindre än vårt nuvarande residens, möblemang ska skalas bort en masse, vilket också känns skönt. Att få rensa upp och plocka bort kan nog vara väldigt välgörande. Trots att vi inte kommer att ha nära till havet längre kommer vi i alla fall bo ett par hundra meter från Nydalasjön, så jag ska inte klaga och gör det inte heller. Nu ska vi bara försöka njuta av den tid som är kvar på Gottenvik, vilket jag vet att vi kommer.

Återkomst

2009-05-10T02:21:00.000-07:00

Skjutandes skottkärran lunkar jag fram över grusvägen i det lätta duggregnet som då och då övergår i intensivare kaskader. Luften är frisk som en fjällbäck och långt borta på himlen spricker molntäcket upp. Regnet smattrar mot plåttaket när jag lastar skottkärran med ved och försöker hitta en lagom balans för att ta med så mycket som möjligt varje vända. Matilda är ute och rider i skogen och jag hoppas hon inte blir alltför blöt. Just som jag ska köra sista vändan slutar regnet och solen lägger sig som en varm hand på min axel. En hand som säger att det ibland är värt att åka bort ett tag för att få en att förstå vad man har hemma. Paris var vackert, men här är det magiskt.

Kvällsupplevelse

2009-04-28T22:47:00.000-07:00

En kort kvällspromenad ner till viken, på skogssidan. Vi ställer oss med ryggarna mot lusthuset och tittar ut över vattnet. Det är stilla, spegelblankt och man hör det ploppande ljudet från när fåglarna dyker ner för föda. Det är bara fåglarna som gör ljud ifrån sig, inget annat. Två svanar driver omkring separerade från varandra. Den ena bland vassen, den andra vid strandkanten längre bort. Himlen är täckt av olika molnformationer, vissa påminner lite om min morgonfrisyr. Matilda frågar om vi ska gå hemåt, men jag vill stanna i den här stunden. Den påminner mig om något och den skapar något nytt.

Sommar?

2009-04-27T00:35:00.000-07:00

Helgen har varit somrig. Även om jag såklart njuter av sommar känns hela min rytm rubbad. Vänta nu, säger rytmen, det är nu du möjligtvis ska ta några första trevande cykeltramp på nyligen framsmält asfalt som fortfarande är alldeles knottrig av grus. Sånt hör barndomen till säger mitt rationella jag och solar i linne på utsikten tills en nyfiken hund kommer och slickar både skägg och kinder rena från, ja gud vet vad. Matilda och jag utforskar omgivningarna efter badplatser till den riktiga sommaren. På de flesta ställena är det dock väldigt mycket gojs i vattnet, men om man tar sig förbi det verkar det vara alldeles perfekt. På eftermiddagen åker vi till Arkösund och rensar vinbärsbuskar och hallonris, pysslar med båt och äter nässelsoppa. Det som värmer på huden, värmer ibland också i själen, ibland.

Flygfän

2009-04-24T05:00:00.000-07:00

Fjärilen fäller mödosamt ihop sina vingar och kryper in i den blå blomklockan. Där sitter den kurande och suger nektar samtidigt som den parerar en hård vindstöt inifrån land. De är överallt, insekterna. Plötsligt började flugorna slå sina vingar mot fönstren, humlorna irrar sig in genom springor, till och med förvirrade myggor ragglar omkring i luften. Myrorna kryper som besatta där jag sitter och läser en bit från huset och katten vet inte riktigt vilka flygfän den ska koncentrera sig på, allt är ett virrvarr.

Måndagsrapport

2009-04-20T07:59:00.000-07:00

Matilda är förkyld och jag sympatisjuk. Inte mycket blir gjort men det är ganska skönt. I helgen har vi båda varit bortresta och att bara drälla här hemma är alltid skönt. Försöker nu på eftermiddagen knåpa ihop ikoniska dikter till en skoluppgift, går sådär, men det är väldigt roligt. Trodde aldrig att jag skulle skriva en dikt om Versailles till exempel! Matilda har visat mig pingstliljor i backen, så nu vet jag skillnaden mellan dem och påskliljor. Jag känner mig som en analfabet på vårblommor, men skyller det på att jag växt upp endast ett tjugotal mil söder om polcirkeln. Snart ska vi flytta till ett femtiotal mil söder om polcirkeln och lägenhetsjakten är i full gång. Vet någon något så tveka inte att höra av er. Kulturbilagorna håller på att ta över lite här och var, lästa, olästa, halvlästa. Blir vi klokare?

Påsken alltså

2009-04-13T23:56:00.000-07:00

Påsken var mer än strålande. Bokstavligt talat strålande och på alla sätt en uppvisning av vad Gottenvik är och har att erbjuda. Som tur var var mina föräldrar och lillasyster där och bevittnade hela spektaklet. Till och med min moster kom. Blåsipporna har slagit ut i full blom, påskliljor, skilla, vitsipporna har just börjat spränga marken. Jag kan inte minnas en bättre påsk, en mer fullständig högtid. Mitt och Matildas lag vann till och med årets första kubbmatch. Hallelujamoment!

Päron och humlor

2009-04-07T07:45:00.000-07:00

Efter tre fina dagar drog en mystisk dimma plötsligt in från havet. Allt är grådisigt och de nakna träden sträcker sig in i den, blinda. Tidigare på dagen gick jag över de nya kalhyggena. De har huggit ner massor av skog för att det är så skogsbruk fungerar. Snyggt blir det inte, men skogen är ju trots allt pengar, bokstavligen. Hur som helst har blåsipporna börjat ploppa upp i mängder och jag störde en förvirrad humla när jag kom trampande. Påskliljor växer fram här och var och de är sannerligen vackrare än de halvmesyrer man kan köpa på ICA. I övermorgon kommer mina päron och syster ner, jag hoppas att de ska trivas. Hur skulle de inte kunna trivas.

Det kryper

2009-04-03T05:08:00.001-07:00

Katterna letar tidigt på morgonen upp platsen på gården där solen strålar förbi herrgårdsbyggnaden. Några sätter sig nästan lutande mot stallet, några andra lägger sig på grusgången och slickar sig rena. Det är den tiden på dygnet då de ser som mest fridfulla ut. När jag går ut lite senare är många av dem ute och strövar i gräset och kring stallet. De söker efter något, tittar på mig länge, följer mig med blicken, sedan fortsätter jakten.

De senaste dagarna har djurlivet exploderat. Förutom katternas envetna aktivitet har rådjuren rört sig nära gården, fjärilarna börjar fladdra omkring, rovfåglar, ankor och småfåglar flyger omkring och bröstar sig, larver kryper över vägen, spindlarna kryper kring huset, spår från bland annat räv syns i leran. Tussilagon blommar i väggrenen och solen skymmer sakta, sakta, utan att riktigt vilja gå ner.

Mullingstorp

2009-04-01T03:24:00.000-07:00

Ibland händer det konstiga sammanträffanden. När jag kollade mailen efter lunch har två av varandra oberoende instanser skrivit och ställt in arrangemang där jag skulle undervisa/föreläsa. Såklart är detta tråkigt, men det sparar mig en hel del planerande, som jag dock mer än väl har tid till. Hur som helst. Ingen anledning att klaga över saker som inte går att förändra. Idag är en sjukt fin dag. Jag tog årets första cykeltur och åkte bort till en kursgård som ligger dryga halvmilen bort från oss. Det var första gången jag var så långt in i skogen och jag måste säga att det var sannerligen intressant att upptäcka att det fanns så mycket bebyggelse så avlägset. Jag som alltid tänkt att Gottenvik verkligen är off, men de som håller till där ute bor verkligen OFF! Fint var det hur som helst, massor av hästar och gamla vithåriga gubbar som struttade runt och pysslade. Det börjar lukta kodynga starkt vid ladugårdarna och fjärilar flyger omkring som om vintern aldrig existerat.

Skott och rov

2009-03-31T05:25:00.000-07:00

Sedan snön åter smält bort har det börjat ploppa upp skott här och var. Snödropparna har funnits länge, men nu har det börjat komma fler och fler växter ur jorden. Matilda är sjukt bra på att veta vad alla heter, medan jag mest lyssnar nyfiket. Vi har gått långa promenader och tittat på de kringliggande gårdarna, pratat om hur vi vill bo i framtiden och för och nackdelar med landet. Såhär när våren kommer är det dock tveklöst fantastiskt att kunna bo såhär. Allt syns så tydligt, hur naturen förändas och formas årstid för årstid. Även om jag inte kommer att bo såhär jämt är jag så glad över att få ha varit med om det ett år. Att få ha sett alla årstider komma, blomma ut och ersättas av nästa. Rovfåglarna cirkulerar i blåsten och de sista djurspåren i snön smälter bort, allt finns där att betrakta, allt är värt att betrakta, även om vinden stundtals får det att susa i öronen.

Räv

2009-03-24T10:39:00.001-07:00

Solen lyser in genom bakrutan på bilen medan vi kör mot busshållplatsen. Många gånger har jag funderat på motsättningen i att köra bil till bussen, det motverkar ju hela grejen med bussar. Men jag kör Matilda till bussen i alla fall, med solen lysande in genom bakrutan. Det är fint, det snöar och det är soligt på samma gång, det är lerigt och det är fruset på samma gång. Isen som fortfarande sträcker sig en bit ut i viken har ett tunt lager nysnö över sig och det är sjukt vackert. Innan jag satte mig i bilen blev jag stående med halva kroppen i den och stirrade ut bortöver stallet. Solen till höger, kullarna till vänster och tänkte att jag bor så jävla vackert. Det här stället är vackert på så otroligt många olika sätt. Ikväll var det sällsamt vackert. På väg hem från att ha kört Matilda till bussen springer en räv över vägen, den är lite grådaskig, inte sådär röd som jag trott rävar ska vara. Jag stannar bilen (på fel sida vägen, idiot) och kliver ur för att få se lite mer av den. Den tittade på mig medan jag klev ur och knatade sedan bortåt i ett makligt tempo. Den hade inte bråttom, jag var kanske inget hot. Bara en romantiserande byfåne som stannar sin bil på fel sida vägen.

Vinden

2009-03-24T01:58:00.000-07:00

Under en tidig promenad höll vi på att blåsa all världens väg. Men havet låg öppet och solen hällde glitter över vattnet, så det gjorde inte så mycket att vinden sjöng i träden. Nu har molnen hopat sig och jag sitter och planerar för mina kommande lektioner på Marieborgs folkhögskola, där jag praktiserar. Den här dagen har dock givit mig den bästa nyheten på länge: Jag har fått sommarjobb, på Vikbolandet! Nu kommer jag att slippa åka fem mil in till stan för att jobba, istället behöver jag bara åka drygt två och en halv mil till Östra Husby. Dessutom får jag jobba lite i hemtjänsten, vilket känns väldig fint. Så sommaren är räddad! Nu gäller det bara att våren kommer åter, så att vi får någon sommar någon gång.

Klimatfunderingar

2009-03-23T00:49:00.000-07:00

Under helgen har vårtecknen uppenbarat sig mer och mer. Små skott från lökarna vi satte i höstas tittar upp, jag hittade snödroppar vid en enslig gård med mera. Vi hittade dessutom en väldigt spännande mossig skogsväg som gick mellan två gårdar, undrar vad den använts till egentligen? Men igår när vi lastade in ved för fulla muggar kom ett dystert bakslag för hela våreuforin, det började snöa. Sedan fortsatte det under kvällen och nu ligger ett tunt lager snö över hela Gottenvik. Trots en viss frustration känns det ändå som att det kanske är mer normalt att det snöar än om det inte skulle göra det. Läser i DN om att våren är här en vecka tidigare än för 50 år sedan, så vi kanske ska säga, go snön go...

Rådjur

2009-03-20T01:32:00.000-07:00

Några dagar av sol, men kall vind har förflutit. Vi tog en promenad upp i kohagen häromdagen för att försöka hitta lä och kom fram till en av ängarna som sträcker sig bort mot Korpetorp. När marken var helt frusen gick det bra att gå rakt över ängen, men nu är det sumpigt och sankt, det är en begränsande mellanperiod. Vi satte oss på en kapad stock och solbadade ansiktena lite innan det var dags att bege sig tillbaka hem. Plötsligt pekar Matilda och viskar titta till mig. Jag vänder på huvudet och får syn på ett rådjur, som sakta vankar fram på vägen några meter ifrån oss. Det ser ut att vara en hona och hon är synnerligen obrydd om oss trots att vi sitter alldeles nära. Med försiktiga små steg passerar hon och fortsätter ner mot ängen. Ingen av oss har någonsin kunnat betrakta rådjur på så nära håll i vilt tillstånd och det är onekligen ett mycket vackert djur. Hon slickar sig om munnen lite och ställer sig där vägen slutar och övergår i äng. Vi filosoferar kring om hon är döv, blind eller bara lite efterbliven. Men så vänder hon sitt huvud och får syn på oss. Plötsligt är det som om hon inser sin tabbe och skuttar snabbt iväg bakom några buskar och försvinner. Kvar sitter vi och är förvånade. Jag önskar att vi kunde leva så jämt, sida vid sida med alla djur. De behöver inte vara rädd för mig, de kan spatsera omkring fritt, precis som jag kan. Klurigheten återstår väl i att försöka kommunicera det till dem.

och så fortsätter processen

2009-03-16T23:53:00.000-07:00

Regnet mjukar upp marken och får de tidigare frusna vägarna att bli sumpiga och leriga. Vi klafsar ut för att hämta tidningen och konstaterar att hästhagarna kanske blir översvämmade om regnet fortsätter. Men det behövs regn för att kälen i marken ska försvinna och nu är det ju vår, så det är välkommet med regn. Skyddar tidningen under jackan och går lugnt tillbaka mot huset. Det är så mycket mörkare idag när regnmolnen ligger tunga, än igår när förmiddagen var dominerad av sol och tunna moln. Jag gick ner till stallet där Matilda och Birgitta höll på med hästarna efter ridturen och lutade mig mot den vita väggen med solen rakt i ögonen. Vi är ett soldyrkande folk, speciellt de första vårsoldagarna. Även katterna gillar vårsolen. De lägger sig där det är som soligast i någon slänt och plirar, eller slickar sig själva rena. När jag hälsar på en av dem ser jag att det börjat sticka upp små blad som liknar smultronblad ur marken på slänten vid stallet. Matilda har även sett små skott i vår tulpanodling. Mer och mer säkra tecken.

Stationer

2009-03-12T06:51:00.000-07:00

Snön ligger kvar utanför, medan värmen stiger sakta, sakta inomhus. Vi har eldat intensivt och hållit oss med mycket kläder och filtar, lagat soppa och bakat bröd. Idag har vi varit inne i stan, jag har hållit en lektion om rim och kört massor av skrivövningar med min klass. Matilda gick till en studievägledare. Snart är det dags att ansöka till högskolan och det känns verkligen som att det varit en central del i våra liv den senaste tiden, var, vad och varför? Samtidigt har vi försökt leva våra liv här och nu. Det känns lite drygt att alltid vara på väg mot något annat. Vi trivs båda så bra här och ändå är det bara en station på väg någonstans, till en ny station och så vidare. Gottenvik är dock fortfarande en oas lika mycket som en station och förhoppningsvis stärker den kommande våren den känslan ytterligare. Det förljugna SMHI säger i alla fall att det ska bli varmt i helgen, både i Nässjö och hemma. Vi får väl se. Vi får väl känna efter...

Tillbaka (igen)

2009-03-11T00:41:00.000-07:00

Hm, livet känns lite hattigt, jag åker för mycket och Gottenvik kräver verkligen tid för att sjunka ner i. Senaste strapatsen var Göteborg, vilket var mycket gott, på flera plan, så jag ska inte klaga. Ska dock till skolan i helgen, så hattandet fortsätter. När vi kom från ett vårigt Göteborg var det desto vintrigare hemma, snö och mera snö. Dock var det inte så farligt kallt inne som vi trodde och därför blev första kvällen hemma riktigt mysig, med brasa i öppna spisen, te och filtar. Vi kände oss verkligen hemma, kanske mest i varandras sällskap dock. Nu återstår det att se när våren vill komma tillbaka, jag längtar, längtar, längtar.

Det gråa matta

2009-03-05T02:56:00.000-08:00

Efter den fina vårsolen kom snön, sedan mer vårsol och sedan en grå trött matta. Vi kör in till staden med dimman lite på avstånd över åkrarna och nu på eftermiddagen känns det inte som att den kommer att lätta. Den håller sig på avstånd, men den är inte på väg bort. Imorgon åker vi dock bort, första anhalt Göteborg, Matilda åker vidare mot Oslo. Det känns både bra och synd att behöva lämna Gottenvik nu, jag behöver stångas mer med platsen, frigöra mig från vissa föreställningar om vår relation. Jag är rädd att om jag inte gör det nu kommer jag få sota för det sen, men det får framtiden utvisa. Tills dess ska jag njuta av mina vänners närvaro i staden som kom att kännas så frånvarande.

Finurligheter

2009-03-02T23:57:00.000-08:00

Vintern tog åter sitt grepp om Gottenvik med några centimeter snö. Vårfåglarna kvittrade dock fortfarande utanför vårt fönster vid frukost och det är ljust redan vid sex, så det känns helt okej med lite mer snö. Matilda ska vara borta på personalmöte ikväll och sover över i stan så jag ska hänga runt med mössen och spökena. I söndags vid en promenad vi tog upp till den högsta utsiktsplatsen såg vi att isen låg långt ut i skärgården, jag blev peppad på att åka långfärdsskridskor, men så tjock är det nog inte och dessutom ligger det snö på den. Vi upptäckte även ett konstigt stenrös, som såg ut som en gammal gravplats eller något bland klipporna. Denna värld omkring oss är full av små finurligheter.

Vårtecken

2009-02-27T07:08:00.000-08:00

Det slog mig så vackert när jag klev ut genom dörren för att ta min eftermiddagspromenad. Våren är på väg. Jag vet inte varför det kändes så tydligt just idag, men det var något med asfalten, med luften, lukterna, den lilla larven som kröp över vägen, hur rådjuren sprang över ängen, hur älgspåren höll på att smälta bort i snön. Plötsligt stod det så klart att våren är på väg. Den är inte här än, men den har visat sitt ansikte för mig. Fantastiskt!

Att använda förutsättningarna

2009-02-27T00:43:00.000-08:00

Vi visste att det fortfarande skulle vara tokkallt hemma när vi åkte hemåt i bilen. Det kändes liksom inte så välkomnande, att återigen behöva konfronteras med kylan, lite motfällt faktiskt. Men så kom Matilda på den briljanta idén att elda i kaminen, som vi faktiskt inte gjort hittills eftersom det rummet stått tomt. Men efter nyår ligger det massor av madrasser där, så saken var biff. När vi kom hem gick jag ner och eldade i källaren och Matilda eldade upp en brasa i kaminen, sedan gjorde vi smörgåsar och hade picknick framför brasan, årets mys!

KYLA!

2009-02-25T09:42:00.000-08:00

När jag öppnar dörren till huset slås jag av den nedslående insikten över att det är kallare inne än ute. Tre grader plus visade termometern på tåget, så det är väl något kring det då, tänkte jag. Men det är nog bara en känsla. Så det bar direkt ner i källaren och tända eld. Hugga flisor med yxan, både för värmens skull och för brasans. Sedan klä på sig massor av kläder, hoppas på det bästa och elda på brasan kontinuerligt. Nu, efter att ha lagat middag och fått lite värme från spisen också börjar jag tro på att vi kommer att överleva natten. Matilda kommer hem först senare ikväll, så hon får i alla fall inte den riktigt kallaste upplevelsen. Men när det ryker ur munnen när man andas inomhus, då vet man att det är kallt. Hur som helst känns det ändå fint att vara hemma igen efter två veckor i norr. Eftersom den här bloggen är en Gottenvikblogg, ska jag inte jiddra så mycket om den vistelsen, men det var en fin vistelse i alla fall.

Nu ska vi försöka bo in oss här igen och hitta tillbaka till vardagen, vilket känns riktigt bra.

Fortfarande vinter men vårfåglar

2009-02-10T04:48:00.000-08:00

Solljuset återvänder och det är som om den vill ge revanch på molnen som hållit den ifrån oss så länge. Vårfåglar kvittrar fast inte ens halva februari gått. Birgitta säger att det är sjukt. Markerna är sanka, men denna dag är det minusgrader och sol. Solen tar med sig kylan, hand i hand kommer de för att visa att det fortfarande är vinter och att vintern fortfarande kan vara så bländande vacker. Åkrarna är frusna och man kan gå över dem, gå på isen i dikena, ta sig långt in i kalhyggena utan att riskera att bli helt dränkt av vatten och lera. Vintern är fortfarande vacker, i korta stunder, innan molnen åter drar in och lägger sitt lock på tillvaron. Men tillvaron klarar sig bra ändå.

Bad moon rising

2009-02-08T23:16:00.000-08:00

Okej, jag har många varma sommarmornar vaknat av att solen bländar i ögonen. Det är fint och mysigt och man känner sig peppad på en ny dag etc. Men i morse hände något som var en slags undergångsversion av detta, eller kanske egentligen en vackrare version. När vi vaknade upp vid halv sex så bländades jag av månen. MÅNEN! Den lyste rakt in i sovrummet, stor och rund. Redan igår kväll stor vi i fönstret i andra sidan huset och tittade på den för att den lyste upp hela gården, men att den skulle titta in på oss när vi vaknade var inte något jag räknade med. En sjukt häftig upplevelse var det i alla fall. Den lyste även upp vår väg när vi vandrade längsmed den frusna hala vägen för att hämta tidningen, tack vare det bröt vi inte benen av oss.

Molntungt

2009-02-04T05:17:00.000-08:00

Som titeln antyder är det åter tunga moln över Gottenvik. Efter två dagar av tidvisa solglimtar ligger nu molnen tjocka. Så ska det också förbli de närmsta dagarna, plus att det ryktas om ytterligare snöfall. När jag flyttade hit trodde jag inte att jag skulle få så mycket snö som jag ändå fått, det känns nästan norrbottniskt i korta stunder (innan den snabbt smälter undan). Det är så lätt att förtränga Norrbotten i städer som Göteborg där det bara piskar regn hela vintern, men här blir jag påmind om den jämt och då blir jag mer nostalgisk, plus att det finns mer tid nu. Hur som helst kommer jag att missa snövädret eftersom jag ska till Karlstad i ett par dagar, men men.

Den spöklika stämningen som jag beskrev senast löste en elektriker snabbt under förmiddagen och vattnet kom åter, allt fungerade. Jag vet dock fortfarande inte vad felet berodde på, så spökteorierna har inte helt blivit hålslagna.

Spöken...eller?

2009-02-01T23:13:00.000-08:00

Det är många som frågar om det spökar hemma hos oss. Idag är en sån dag då jag också börjar undra. Det är i alla fall lätt att med lite vilja göra såna tolkningar. Jag har lite svårt att förklara, men det är något som förändras i stämningen i ett hus när saker slutar fungera. I morse till exempel funkade inte lampan i matsalen. Enkelt, en propp har gått. Javisst, så är det nog. Två av plattorna på spisen fungerade inte heller. Vattnet hade inte tryck och avtog sedermera helt att rinna. Inte heller lampan i källartrappan fungerade, så jag tog stämningsfullt nog en kandelaber, som fick lysa för mig när jag skulle ner och tända igång pannan. Inte heller lampan i vedrummet fungerade, däremot lampan i rummet där propparna och akumulatortankarna står. Dessutom är vårt proppskåp en riktig labyrint av proppar, så jag måste nog tillkalla experthjälp eller något. Över det vilade i morse, innan det blev ljust, denna kusliga känsla. En känsla av att någon ville jäklas, någon annan...

Lantislook

2009-01-30T03:03:00.000-08:00

Ett berg med disk står och väntar på varmvatten att bada och renas i. Sotaren har varit här i morse, så vi fick inte elda förrän han var klar, vilket innebar kyla. Han var inte blond, men helt klädd i svart och ganska snygg. Vad han riktigt gjorde är oklart, men en räkning kommer nog i alla fall. Bred dialekt pratade han i alla fall, riktigt charmigt. I onsdags körde jag och en man vid namn Trulle in ved med traktorn. Trulle är skogskille, som avverkar skog och kapar och sånt. Fast egentligen är han fiskare. Han bodde här några månader innan oss och har riktiga lantiskläder. Såna som är tokigt praktiska, varma och säkra. Orange gummistövlar med stålhetta, vilken grej, speciellt när man lastar ved och klabbar kommer flygande här och var. Jag har en bra bit kvar till den riktiga lantislooken med andra ord.

Morgontidning

2009-01-27T22:26:00.000-08:00

Snön är viktig, kom ihåg det. Ficklampsskenet mattas av och det är bara i mitten av vägen som snön fortfarande ligger kvar, tunn. Den är som en rökväg i ett flygplan. Något att orientera sig efter när allt annat är dimma. I vårt fall mörker. I vårt fall, den dagliga strapatsen på liv och död (nja) för att hämta tidningen. Den viktiga morgontidningen. Vi kliver upp tidigt, tidigt, för att hinna sitta och ha ro på frukosten och läsa denna tidning. Nu är den vår i ett halvår framöver. Det sjuka är att jag tror att vi hade känt en stor tomhet om den inte funnits där. I alla fall ett bra tag, innan vi vant oss vid att inte ha den. Dessutom, vad skulle vi annars tända brasan med? Nåja, i sommar när det inte behövs eldas så mycket får vi väl lustbränna DN. Haha, söndagsbilagan, där fick du så du teg.

Helgro

2009-01-26T00:54:00.000-08:00

Helgen lämnade en skön eftersmak, trots lördagens ihärdiga duggande. Vi var i Arkösund och tog en promenad nere runt sommarstugorna. Det är egentligen väldigt synd att så många fina hus står så oerhört tomma nästan hela året. Speciellt eftersom de har ett så fint läge, även vintertid. När vi kom ut mot hamnen piskade vinden i ansiktet och det kändes ungefär som när man åker snowboard ner för en brant backe i full fart när det är minusgrader mot ansiktet. Sjukt kallt.

Söndagen bjöd dock på mildare väder och långpromenad bort till Ödebo. Jägarna spatserade omkring på vägen med sina gevär på axeln och hundarna gläfsandes vid benen. Dessa små otäckningar. Kan de inte sluta ränna runt med sina mordiska avsikter snart? Hur som helst, så var det i övrigt väldigt fridfullt. Innan promenaden var Matilda ute och red medan jag bakade bröd och pulade på i största allmänhet. Söndagsro i sitt esse.

Iskrig och eld

2009-01-21T04:48:00.000-08:00

Isen ligger tunn och skör i viken. Den nästan darrar när solen når över trädtopparna och värmer. Kontrasterna syns tydligare inne i skogen, där de solbelysta platserna är grönbruna och lite svampiga, medan de skuggade hårda och isgrå. Isen har växt fram lager för lager, flak för flak. Det är som ett gigantiskt pussel, med oproportionerliga bitar. Hela innerviken, vassfältet, är en bit. En tjockare, djupvit bit, som mästrar de små rädda flaken som nyss stelnat fast i det mer täckande asplövstunna lagret. Det som solen så effektivt straffar och bränner sönder. Det är ett krig mellan kylan och värmen och jag vet inte vem jag ska ta parti för. Ett tyst krig. Inne i skogen bryts tystnaden av en motorsåg, sedan en till. De äter sig genom skogen som hungriga vargar. Ljudet äter sig genom luften och vidgas över det tysta slagfältet.

Hemma knäpper pannan för jämnan, löser upp veden i en rasande takt. Det känns ibland som att träet vaporiseras, det bara försvinner, lasta in, lasta in, lasta in och så poff, så är det borta. Vi har fått brev om att det ska komma en brandskyddsinspektör och filma i röret till skorstenen. Halv sju ska han komma, nästa fredag. Morgonpigga, precis som vi, eller så har de bara ett nitiskt arbetsschema. Jag föreställer mig honom svartklädd och sotig, men blond. Misstänker att det är en grov fördom.

Kort morgoninlägg

2009-01-18T23:12:00.000-08:00

Det ljusnar sakta ute. Ett tunt lager av snö hjälper ljuset att hitta rätt. I luften kändes det som att det kommer att bli plusgrader idag, så snön som kom i natt kommer antagligen försvinna snart. I helgen var jag på skolan och idag börjar min nästa skola, en distanskurs på universitetet. Matilda jobbar vidare på förskolan, men vi vet inte hur länge. Men det blir ljusare ute för varje vecka, så allt ordnar sig nog.

Filosofi och vardagshjältar

2009-01-13T05:53:00.000-08:00

Vi utsätts för miljontals intryck varje dag. Hur hanterar vi dem och vilka tar vi fasta på? Det och mycket annat filosoferade jag kring under en nyligen avverkar promenad. Det är intressant hur man nu när snön har smält bort ser spår efter djur på många andra sätt. Älgen, med sin tyngd hade gjort klara avtryck i den leriga grusvällingen, som ska kallas väg ut mot Korpetorp, smågnagare skiter små lortar, harar och redan nämna älgar skiter större lortar, som ligger utspridda som svällande oliver i marken. Eftersom de inte har förstånd att gå av sina stigar innan de fäller sin avföring är det ytterst möjligt att man trampar på dem när man, som jag denna eftermiddag, försökte följa deras spår. Hur som helst, alla intryck. Jag är glad över att jag skurit ner på dem lite i alla fall, det finns så många ändå. Sedan upplever jag att intrycken kan bli mer intensiva om de koncentreras till färre. Men men..

I helgen kokade pannan över, så det knäppte i rören i källaren. Det lät som om någon hade brutit sig in och stod och slog med en hammare och levde rövare där nere. Men när jag gick ner för att se efter visade det sig att det var över etthundrafem grader i pannan. Raskt ringde vi in experthjälp och resultatet av det hela blev att vår expert lyckades hitta ett reglage som gjorde att vi kunde få varmare i elementen hemma, så nu är det mycket varmare inomhus. Ungefär som i ett vanligt hem, bortsett från att golven fortfarande är kalla. Ni som var här på nyår fick ju känna på kylan, men det var nog bra det också, eftersom det gav en rättvis bild av det liv vi levt, men nu väntar förhoppningsvis skönare tider, om pannan håller vill säga. Experten för övrigt, var Matildas far, denna vardagshjälte...

Måne och jägare

2009-01-12T00:51:00.000-08:00

Jag börjar mer och mer fundera och kanske till och med övertygas över att fullmånen verkligen har en inverkan på oss. Kanske inte så att vi förvandlas till varulvar, men både jag och Matilda sov oroligt och hade skumma drömmar under natten då fullmånen var som starkast. I morse när vi skulle hämta tidningen (som inte var där för att vår prenumeration gått ut) lyste den också klart mellan molnen. Det var så pass ljust att det inte var några problem att se vägen, trots att det inte var gryning på länge än.

Igår tog vi en promenad på den ännu förhårdnade marken. Det var stundtals väldigt halt, men vi gick rakt in i skogen, där de på många ställen fortfarande är snöfläckar kvar som inte hårdnat eller smält. Det var väldigt spännande att bara vandra rakt in, att inte ha koll på var vi skulle hamna eller om vi skulle gå vilse, men efter bara ett tag kunde vi se viken nedanför oss, så mycket för att kasta sig ut i vildmarken. En rådjursfamilj skuttade i alla fall bort en bit framför oss, så lite vildmark var det i alla fall. Tyvärr så härjar jägarna fortfarande i markerna omkring gården, tvi dem!

Snön som försvann

2009-01-10T00:59:00.000-08:00

Medan vi skamlöst flytt till huvudstaden för att roa oss passade snön på att i princip smälta bort. Nu ligger den bara fläckvis över markerna och vägen ner till stallet är en isränna. Det är dock skönt med lite varmare väder, det krävs inte samma ansträngning att hämta tidningen när vi vet att vi inte kommer frysa så mycket på vägen. Matilda har gått ner till stallet och traktorn puttrar på gården, snart ska vi kasta in mer ved. Tyvärr är det molnigt igen, men imorgon hoppas jag på solglimtar och långpromenad.

Terräng

2009-01-07T04:07:00.000-08:00

Efter en lite molnig gårdag har solen återvänt till Gottenvik och skiner in genom fönstrena den korta stund den orkar sig över träden. För att få lite mer sol gick jag ut på en promenad vid elvatiden och bestämde mig för att prova en ny väg, upp bakom ladugården och vedhuset. En snårig och klippig väg visade det sig, det kändes lite som ett terränglopp, eller en kurragömmalek från barndomen, ack så välgörande. I den tunna snön hittade jag ett spår efter något som måste vara en räv. Jag följde det och tappade det, hitta det igen och avvek från det. Senare hittade jag flera spår, av hare och även av älg och hör och häpna, av en människa. När det bara är spår kvar av oss känns det som att vi är jämlika med djuren. Det är allas skog. Vi vandrar runt i varandras spår, följer dem, undviker dem och låter dem leda oss rätt. Människorspåret ledde till en lite timmerväg, dit en bil kört och stannat. När vet jag inte, men jag gissar på helgen. Solen bröt genom trädkronorna och låg mot klipporna och tro det eller ej, men den värmer redan.

Vinterkyla

2009-01-04T23:36:00.000-08:00

I takt med att gästerna försvann från Gottenvik drog kylan och snön in. Den tredje lade sig ett decimetertjockt lager med puder över marken och det knarrade gott när vi gick för att hämta tidningen på morgonen. Termometern gick ner till femton minus och det biter fortfarande i kinderna. Under gårdagen tog vi en promenad i Arkösund i solskenet och njöt av det fantastiska vinterlandskapet. I horisonten tornade en stor molnbank upp sig, som verkade stå helt still över vattnet. Över land vad det helt klart och kallt. Närmare en norrbottensvinterkänsla kommer jag nog inte att komma såhär långt söderut. Dock har inte vattnet frusit än, så det går inte att åka skridskor, allt kan man inte ha.

Tack alla som kom på nyår för övrigt, det var väldgit fint!

tillbaka

2008-12-29T03:10:00.001-08:00

Att komma tillbaka till Gottenvik kändes mer än välgörande. Dessutom lyckades vädergudarna klämma fram den vackraste dagen på mycket länge och vi gick omkring på de frostfrasande mossarna och gräset, de frusna pölarna och hittade upp till utsikten. Framför oss låg skärgården och glittrade i den tama vintersolen. Sedan bänglade vi oss ner till vattenbrynet och lokaliserade några små stränder som kommer att nyttjas i sommar, innan vi återvände in i huset. Det är fortfarande kallt inomhus, eftersom vi inte eldat ordentligt på länge, men det blir bättre och bättre. Vi har försökt klura lite på hur vi kan maximera cirkulationen i akumulatortankarna för att få bättre varmvattentillgång och hoppas på att det ska fungera. Men just nu är det långkalsonger och tjocka tröjor, filtar och tofflor som gäller, även inomhus. I övermorgon stormar över 20 personer in och då blir det värme oavsett vad!

Om någon som ska komma läser detta och inte har hört av sig om ankomsttid, gör det snarast!

Liten påminnelse inför nyår

2008-12-11T05:44:00.000-08:00

Vill bara påminna våra nyårsgäster om att man måste ha med sig sovsäck/täcke etc, eftersom vi inte har tillräckligt med filtar till alla.

Vidare är det bra att ha tjocka sockar eller tofflor eftersom golvet brukar vara kallt.

Det närmar sig!

Inför nyår (viktig info för er som kommer)

2008-12-08T03:31:00.000-08:00

Imorgon åker jag till Göteborg och blir där tills jag åker till Tjeckien. Därför kommer det inte bli något mer bloggande om Gottenvik förrän kring nyår för min del. Däremot kan info om nyårsfirandet komma upp.

Alla som läser detta och som känner någon som ska komma får gärna ta åt sig och vidarebefodra informationen. Är det så att man vill komma till oss på nyår, men inte har anmält sig, så ber vi er att höra av er så fort som möjligt, gärna direkt till mig eller Matilda, så att vi vet.

Till er som kommer: Om ni kan ta med egen luftmadrass, eller annan sovutrustning vore det underbart, vi lider stor brist på sovplatser och madrasser. Hör av er om ni inte har möjlighet att ta med något!

Som tidigare nämnt rekommenderas det att ta med ordentliga kläder för både inomhus och utomhusbruk.

Vi rekommenderar som sagt folk att stanna mellan den 31/12-2/1. Vad gäller mat och sånt, har vi inte riktigt tänkt ut hur vi ska lösa det, men en tanke är att vi fixar middag 31/12 och ingredienter till lunch 1/1. Hur vi gör med övriga måltider återstår att se, har ni förslag därute så är ni vänliga att inkomma med dem. Tanken är i alla fall att alla delar på kostnaderna i efterhand (ta med kontanter, så kanske vi kan lösa det på plats). Vill ber alla att ta med sig egen dricka och snacks. Ta gärna med hembakat och roliga saker.

Vi välkomnar även sällskapsspel och annan förströelse. Vill man ta med dikter och läsa upp, en gitarr att spela på, eller liknande är detta också självklart välkommet Ta gärna med musik att dansa till också.

Vad gäller transport ut till oss kommer man att få ta sig till Norrköping med buss eller tåg, därifrån tar man buss 440 mot Arkösund. Vi rekommenderar att ni åker med någon av följande bussar den 31:a, 13.35, eller 15.30. Bussen går från bussterminalen som ligger bredvid tågstationen i riktning mot Maxrestaurangen. Fråga eller spana! Bussen hem sedan går följande tider den 2:a 15.05 (och är vid stationen 16.15), eller 17.43 (som är vi stationen 18.55). Det går även bussar tidigare, för de som ska hem tidigare. Jag har dock inte de exakta tiderna i huvudet, men vi löser det. Ni som har beställt resor redan, hör av er om tider, så kan vi kolla upp vilken buss som passar er.

OBS! Det är 2,5 mil till ICA i Östra Husby, 1 mil till en liten butik i Arkösund, 5 mil till Systembolaget i Norrköping, så ha med det som ska has med. Eventuellt kommer vi att åka under nyårsdagen, eller den 2:a och handla mer mat, men bara vid behov. Allt beror på planering, vi undviker dock gärna onödigt åkande fram och tillbaka.

Vi välkomnar även om någon vill komma med bil, då det kommer att behövas körning till bussen när folk anländer och åker.

...som sagt, hör av er om det är några oklarheter, det är skrämmande få som har frågat någonting.

Det är en del att stå i, men vi hoppas på att alla samarbetar och gör detta till ett fin fint nyår!

Omväxlingar

2008-12-04T04:29:00.000-08:00

De hade varnat för omfattande smöoväder och svårframkomliga vägar under natten och på morgonen. Men när vi skulle hämta tidningen vid sex var det fortfarande barmark ute, rått, men över nollsträcket. Vid klockan nio började det snöa. Först stilla, sakralt, sedan agressivt med stora flingor och avslutningsvis bitande små isdroppar. Vid halv tolv var det lugnt igen och ett tag senare kikade till och med solen fram. Nu när det snart är som mörkast är har himlen en enorm variation. På ena kanten kan det var hur vackert som helst, medan det på andra sidan ser ut som världens undergång och precis ovanför huvudet är det något sorts blandväder. Hundratals färger avlöser varandra och ja, man blir smått förvirrad. Jag ska snart traska iväg de fem kilometrarna till bussen och ta mig in till stan. Vi ska leka stadsbor ikväll och imorgon bär det av till huvudstaden för en snabb visit. Jag undrar om jag kommer tänka lika mycket på himlen då.

Det mörka och det ljusa

2008-12-03T02:40:00.000-08:00

Inte heller igår blev det mycket till ljust ute. Himlen hängde så tung över oss när vi släpade våra matkassar in i huset. Men när ljuset inte finnes utombords, skola det finnas inombords, så även igår. Eftersom Matilda slutade tidigt kom vi hem mitt på dagen och kunde skrota runt hemma utan att behöva känna att kvällen annalkades alltför snart. Vi lagade en fantastisk middag, polkabetor i ugn, med ärtpesto och sallad med oliver, en liten blandning av Gränna och Grekland. Sedan fanns det gott om tid för kontemplativt vegeterande med litteratur och stickning i soffan.

Idag är det desto ljusare utomhus, molnen drar förbi i sjok över himlen och lämnar öppna blåa fält mellan sig, något jag inte sett på länge. Min lilla förmiddagspromenad lyckades dock pricka in ett duggande vinterregn, som mest gav det hela en mysig stämning.

Kommentera

2008-12-03T02:38:00.000-08:00

Nu har jag tillåtit kommentarer på bloggen, något som flera klagat på att de inte kunde ge. Så, fritt fram att lufta era tankar om livet, döden, kärleken och revolutionen eller om något som skrivits.

Mörker, detta mörker

2008-12-01T23:59:00.001-08:00

Igår blev det knappt ljust alls. Molnen låg tunga och grävde sig nästan in i huset. Dimma alltså. Jag gick en promenad i diset, tänkte se hur utsikten såg ut i allt gråa. Det var vackert, otroligt vackert, som ett enda stort vällande av tung grå färg. Ett rådjur hoppade över vägen, den lilla mikrosekund innan jag förstod vad det var för ett djur var mycket pirrig. Först såg jag bara något vitt som rörde sig bland snåren (de har en vit fläck i ändan), sen skuttade den vita fläcken iväg och det bruna blev också synligt. Vackra djur.

Nyårsfesten verkar för övrigt bli rejält besökt. Jag tror vi är uppe i tjugo pers. Bered er på att få släpa med egna madrasser och sovsäckar. Det vore bra om alla som läser bloggen så snart som möjligt kommer med info om ankomsttid och avgångstid. Ni som inte har bestämt detta bör nog styra upp det snart för billigast möjliga biljetter. För er som har tillgång till bil är detta att rekommendera. Vi måste också säga att med ett fåtal undantag undanbeder vi att man stannar längre än till den 2:a (vi rekommenderar även att man anländer den 31:a) av praktiska skäl. Jag hoppas att ni har överseende med detta. Hör gärna av er med frågor, ni som har tänkt komma.

Spår

2008-11-26T05:55:00.000-08:00

På en promenad genom det smältande landskapet slås jag av hur mycket djur det måste röra sig häromkring. Det syns så tydligt när det har snöat, överallt är det spår. Jag kan urskilja spår från katt, rådjur, ett gäng olika fåglar, hare och några som jag inte riktigt kan identifiera. Det är häftigt att kunna följa deras väg genom skogen. Jag kommer ut på en timmerväg som vi gått många gånger och skrapar försiktigt bort snön som jag går på och under mig syns bara en svart is, en frusen pöl. Hade jag inte vetat att det bara varit ett timmerspår och att jorden funnits ett par decimeter under mig hade man kunnat tro att det var avgrundsdjupt. Men nu smälter det igen, det droppar från taket och det är slaskigt. Imorgon ska det blir ännu varmare och i helgen ska det regna. Jag hoppas på en snar återkomst av snön, den är en fin bekantskap i på det mörka landet.

Ursäkta och snö

2008-11-24T04:11:00.001-08:00

I förmiddags gjorde jag och Matilda en farofylld strapats in mot staden. Under natten har det snöat ca tio centimeter och snöandet fortsatte under morgonen. Jag fick sopa av bilen ett tjockt lager, men trots den ogina behandlingen spann den som en katt när jag startade den. Vägarna däremot var i allra värsta laget, snömodd och is. När vi kom ut på 209 mot Norrköping och jag försökte gasa upp förlorade jag väggreppet flera gånger. Det var bara att släppa gasen och hoppas på det bästa. Det var riktigt obehagligt ibland när vi fick möte, eftersom det var lätt att kana över på motsatt vägbana, ett riktigit vardagsäventyr. Vi mötte dock en plogbil på vägen, så förhoppningsvis ser det lite bättre ut ikväll.

Annars för snön med sig mycket fint. Att titta ut på allt det vita ger en synnerlig ro och ju kallare det har blivit ute, desto bättre har vi blivit på att få det varmare inomhus. Trots detta har vi bestämt oss för att byta sovrum till ett mindre rum, som dock har två element, vilket gör det något behagligare. Imorse bar vi över sängen och möblerade om lite. Det är lustigt att byta sovplats, speciellt eftersom vårt förra sovrum vätte mot soluppgången och vårt nya sovrum vätter mot solnedgången. Det är tre rum emellan, i andra sidan huset. Tja, vi får se vad det förändrar. Kanske hör vi mössen bättre när de kalasar på vår kompost i köket. Imorse upptäckte Matilda att de små liven hade gnagt sig igenom komposthinkens lock och spritt kompost under hela vasken. Inte riktigt angenämt, så vi ska finna metoder för att de ska hålla sig borta, ska bli spännande. Vi får se hur finurliga de små liven är.

Måste också påpeka att det har blivit lite länge mellan inläggen på grund av att internet inte fungerar på min dator och därför är det lite svårt att uppdatera, ursäkta. Problemet ska förhoppningsvis lösas så småningom.

Möss under vasken

2008-11-13T00:02:00.000-08:00

Igår fångade jag en mus under vasken på morgonen. Kvällen innan, när jag gick och lade mig bredvid en sovande Matilda hörde jag den springa i väggarna. Dock brukar den inte synas till när vi kliver upp, kanske hinner den iväg. Denna morgon när jag öppnade för att slänga lite kompost satt den bakom en liten kruka och tryckte. Förvånansvärt nog sprang den inte bort för allt den hade, utan satt och försökte gömma sig. Tji fick den, för den gömde sig inte särskilt bra. Försiktigt sträckte jag mig efter en tidning och ur skåpet invid vasken tog jag en plastskål. Taktiken slipades och jag tänkte mig in i musens möjliga flyktvägar. På höger sida om vasken finns det ett hål, som den kan fly igenom. Om jag täcker den flyktvägen med min tidning, så kanske den inte lyckas ta sig dit. Den kan även springa rakt mot och förbi mig, men det kanske är för skrämmande för den. Hmm. Jag föste varsamt in tidningen så att den blockerade vägen mot hålet, samtidigt gjorde jag mig beredd med skålen. Musen satt stilla och rädd och försökte gömma sig ännu mer. Sakta kröp den bort till en liten balja längre bak under vasken. Den enda vägen ut var dock fortfarande förbi mig. Så knackade jag en bit bakom den, så att den satte fart mot tidningen, som den givetvis inte lyckades forcera, så den studsade på den och in i baljan och snabbt var jag där med skålen och fångade den. Phu. Drama at 06.15. Jag bad Matilda ge mig en större skål som täckte hela baljan och gjorde en eventuell flykt svårare. Sedan bar jag ut baljan med musen under skålen på bron och vi klädde på oss för att hämta tidningen. Vi gick ner mot stallet för att bjuda katterna på frukost. Det är sjukt grymt, jag vet. Men alternativet hade varit att ta in en katt i köket och låta den göra jobbet där. Min första jakt på däggdjur helt enkelt. Samtidigt som de riktiga jägarna försöker smälla älgar i skogen, mer om det någon annan gång.

Brygga

2008-11-10T23:55:00.001-08:00

Det finns en brygga vid den lilla småbåtshamnen som ligger tio minuter promenad från huset. Dit kan man gå och ställa sig tidiga mornar (och när som helst annars, men helst tidiga mornar) och se ut över viken. Skaka hand med horisonten, komma överens om en ordning för dagen. Man kan samla lite kraft och spana på gryningen och öarna som träder fram ur diset.

Arkö och ved

2008-11-10T02:18:00.000-08:00

Efter den första kylan kom värmen åter. Dessutom har vi under några intensiva timmar inne i stan handlat på oss raggsockor, tofflor, underställ och annat som gör livet lite varmare. Det känns tryggt. Jag går omkring i mina tofflor och viftar på tårna, som myser av värmen. Veden håller dock på ta slut, så vi ska lasta in nytt i helgen. Ett slitit jobb, men nödvändigt denna årstid.

Igår firade vi fars dag hos familjen Olofsson, promenerade omkring i de Arkösundska skogarna och kikade upp på de gigantiska villorna, som bara bebos på sommaren. Arkösund blir på vintern nästan lite spöklik på sina håll, en säsongsby. Förr om åren fanns det en järnväg som gick genom hela Vikbolandet och hade slutstation i Arkösund. Den järnvägen gick genom Öbnebo som ligger några kilometer från Gottenvik. Det hade varit väldigt häftigt att kunna ta pendeltåg in till Norrköping, men det var nog länge sedan. Det hade onekligen varit häftigt att få se hur de idag mindre byarna var förr i världen, när landsbygden verkligen levde, men men.

Problem och lite tips

2008-11-06T01:09:00.000-08:00

Något krux gör att vi inte får upp bilder på bloggen för tillfället, men men.

Lite tips till er som kommer på nyår: Ta med er varma kläder, VARMA kläder. Inte några små snitsiga höstskor och tunna jackor. Ta med halsduk, kängor, vinterjacka, raggsockar, fleasetröja, långkalsonger, mössa, vantar etc. Det är värt det, om ni vill röra er utomhus och även ha det behagligt inomhus.

Det börjar droppa in anmälningar, så vi blir ett gäng, vilket känns troligt kul. Ni är alla välkomna!

Vintern kom

2008-11-03T00:46:00.000-08:00

Vintern kom snabbt, inte krypande som hösten. Inte med en mjuk varning utan direkt och självklart. Istappar på klipporna, frusna vattenpölar och akut behov av att byta däck på bilen. Så har även skett, vuxenpoäng, check. Med de nya däcken åkte vi på utflykt till vackra Stegeborg och gick omkring på en naturstig som ledde till en fantastisk utsikt. Den vindlande vilken, de barrskogsbeklädda öarna och den täta skogen i allmänhet fick landskapet att likna Norrland. Vackert så det förslog. Min mor ringde till Matildas mobil och berättade att hon åkte långfärdsskridskor i skymningen (kl. 14 typ), i Luleå, men jag avundades henne faktiskt inte. Vi hade igår en fantastiskt vacker dag, från början till slut. Inte ens den norrbottniska marmorisen kan få mig att längta bort då.

Ko

2008-10-31T01:47:00.001-07:00

I morse skulle vi köra till stora vägen, för att lämna bilen där och ansluta med Matildas far. Den stackars bilen har fått stå ute i regn och surna ett tag så den var måttligt glad i uppförsbackarna. Efter en kurva såg vi att ett gäng kor fortfarande var ute och betade i en hage. Väldigt fint, tyckte vi, tills vi såg att en av korna faktiskt inte betade i hagen utan på vägen. Sedan löpte den framför oss ett tag innan den förstod att den skulle gå åt sidan för att den konstiga metallsaken som lyste den i rumpan skulle försvinna. Ja, vi bor på landet, med allt vad det innebär.

Skiftningar

2008-10-29T07:05:00.000-07:00

I morse märkte vi en skiftning i landskapet. Frosten drog in under natten och när vi vaknade låg marken gnistrande utanför. Istället för den tidigare höstens skarpa gula röda och gröna färger, såg vi nu vinterns vita, gråa och ljusa skiftningar. Det är spännande att iaktta eftersom det är en sån klar kontrast och det sker så snabbt.

Annars rumlar vi omkring i varsin förkylning, hostar och nyser, snyter ikapp. Det börjar ana en närmast tragikomisk ton. Matilda kämpar på och jobbar nästan heltid den här veckan. Jag rumlar mest runt och försöker förlösa någon sorts kreativitet, läser skolböcker och trilskas med diverse andra små projekt. Det rullar på. Men jag hoppas för allt i världen att våra förkylningar släpper snart.

En sol

2008-10-23T00:17:00.000-07:00

När solen bryter sig upp bortom horisonten är det som om hela livet bugar mot den. Alla träd som desperat försöker hålla fast sina sista gulnade löv böjer sig mot ljuset. Ber om lov för något jag inte riktigt kan förstå. Vassen bugar sig också, ber solen klä av dem den frusna daggen. Vilket den gör och de sträcker sedan på sig och börjar försiktigt viska om nattens händelser. När jag går förbi på vägen hem efter att ha följt Matilda mot bussen hör jag bara ett försiktigt surrande. Enstaka ord bryter sig ut och jag tar dem till mig. Det är tacksamt att leva här i dessa stunder.

Nyårsfest

2008-10-20T04:14:00.000-07:00

Hej alla vänner!

Nu har det blivit dags att inbjuda till nyårsfest på Gottenvik! Vi har tänkt oss en fin och mysig tillställning och bjuder till den in våra vänner som vill komma. Antagligen kommer det bli någon form av knytkalas i dagarna tvenne, men vi avvaktar lite med mer konkret information om hur detta kommer att läggas upp. Tills vidare tar vi gärna emot intresseanmälningar till mig eller Matilda på valfritt kommunikationssätt. Vi har tänkt oss att det hela inleds med att folk kommer på nyårsaftonen och avslutas under nyårsdagen med möjlighet att stanna någon dag längre för dem som vill. Men som sagt, vi tar gärna emot intresseanmälningar redan nu, så vi kan uppskatta hur många som kan tänkas komma. När anmälan gjorts kommer mer information om hur man tar sig hit, vad som ska föras med osv.

Välkommen!

Tisdagen

2008-10-15T03:52:00.000-07:00

svamp och äpplen i massor

en promenad över åkrarna i skymningen

Bila genom Östergötland

2008-10-13T05:19:00.001-07:00

Det är sen eftermiddag och vi åker, trängda i baksätet, genom ett söndagstrött Östergötland. Tätbebyggelsen har sedan länge försvunnit, bara enstaka gårdar som tittar fram här och där. Vid enstaka tillfällen kör vi genom små samhällen, det största är Kisa, där har de ett emigrantmuseum. I en liten by, som mest ser ut som ett par hus och en sväng finns en beryktad tygbutik, den kanske är värd ett besök någon gång. Hösten har gått in i en ny fas, den fas då de tidiga träden redan börjat se kala ut och vars löv virvlar omkring på vägen. Då de lite senare träden också har gulnat. Höstens karakteristiska färger dominerar starkt. Allt gult, mörkgrönt, rött och orange speglas i de många sjöarna. På några små öar kikar små stugor fram, ensamna och utelämnade. Vattnet är blankt, vägen kupar sina händer runt sjöarna och vi rider på en fingerspets av tillvaron. Det är lätt att försvinna, långt bort från allt vad mål och framme heter. Ett varande uppstår.

höstbilder

2008-10-06T06:16:00.000-07:00

ett träd i kohagen

vägen mot färjan

stallet och höstfärgerna

In mot stan

2008-10-02T23:33:00.001-07:00

Vi är inne i stan, Matilda tränar och jag sitter på biblioteket, som vanligt. När vi åkte in tidigt på morgonen höll gryningen på att klä av Vikbolandet sitt distäcke, sakta och varsamt. Flyttfåglarna skred över himlen, men jag gjorde allt annat än att längta bort som dem. Vi lyssnade på lokalradio, de presenterade veckans östgötska ord och jag fattade inte ett skit, lyssnade kanske inte tillräckligt uppmärksammat. Omgivningen var för intressant, korna och hästarna som materialiserades ur dimman. Trädens hundratals färgnyanser, som inom några veckor kommer vara förpassade till ett fåtal. Allt kändes så förgängligt och fantastiskt. I baksätet på en volvo.

Ett falskt lugn

2008-09-29T08:10:00.000-07:00

Innan helgen sade vi att på söndag, då ska vi ligga och dra oss länge, inte göra något speciellt. Matilda hade lovat att rida på eftermiddagen, jag kunde klippa gräset så länge, inget mer. Men det finns alltid att göra, att säga att man ska göra ingeting är som att sätta ett stort utropstecken i almanackan. Ett utropstecken som säger: "Här är tid då allt kan hinnas med, allt som inte annars görs". Vi steg upp före sju, jag gick och eldade, Matilda började baka bröd. I väntan på att det skulle gräddas gick vi en promenad upp i kohagen. Korna stod och käkade, eller ungtjurar är de ju faktiskt, inga juver har de. Stora djur, med frågande ögon. När vi gick på den lilla uppkörda vägen genom hagen började tjurarna stirra på oss, sedan följa efter. Till slut blev vi lite rädda och gick fort med tjugo tjurar lommande bakom oss. Till slut kom vi fram till slutet av hagen, där två rep skiljer den, från vägen. Vi klev över repet och ställde oss på andra sidan. Tjurarna stannade upp och tittade på oss, ännu mer frågande. "Vad gjorde de nu, de konstiga tvåbenta djuren?" Kanske de tänkte. "Varför ger de oss inte mat?" är en annan möjlig hypotes. Vi gick hem och åt det nybakade brödet. Efter frukost gick vi och plockade lingon. När vi kom hem, kalla om händerna och rosiga om kinderna rensade Matilda svamp och jag gjorde rårrörda lingon att ha på gröten. Pysslandet fortsatte till lunch och efter lunch åkte Matilda och red. Jag klippte gräset, sorterade ved, ringde en vän och rensade resten av svampen. När Matilda kom tillbaka sådde vi gräs och sedan var det i princip dags att laga middag. Så gick den lugna dagen mot sitt slut. Man ska aldrig utannonsera sitt lugn, det måste komma av sig självt. Men det som kommer ur det tänkta lugnet är inte att underskatta.

Svampsnokaren

2008-09-26T00:50:00.001-07:00

Det här med svamp alltså ,ursäkta att jag tjatar, men det är verkligen en ny grej för mig. Innan jag flyttade hit hade jag aldrig plockat svamp, på riktigt alltså. En och annan svampbukett av idel skivling och flugsvamp kanske jag har ryckt upp i min dagiskybris hemma i Luleå på åttiotalet, men det sträcker sig nog dit. Men här ute på den vackra halvön Vikbolandet fullkomligen frodas de ju, så vad göra, jo plocka. Det känns som att varje liten promenad är en potentiell svampsejour, igår till exempel: De senaste dagarna har bjudit på idel vackert väder, inte särskilt varmt, med undantag för gårdagen, men soligt och fint. Så när jag gjort färdigt mitt måttliga dagsverke här hemma tog jag en liten promenad uppe i skogen längsmed viken. Min ambition var först att återfinna en stig som jag en gång gick och fann de små sötnosarna som syns på bilden, men som jag senare inte hittat när jag tänkt gå tillbaka för att se om det fanns mer guld. Så jag traskade upp längst timmervägen och hittade mycket riktigt stigen, som också är en gammal timmerväg efter lite bökande och letande. Den är övervuxen och igenmölad av något djur eller människa eller nått. Där jag förra gången hittade stora kantareller fanns nu bara små skott som inte ens var värda att plocka, så jag bestämde mig för att fortsätta längst vägen för att se vart den ledde. Det första som slog mig var vilka enorma färdigheter de små spindlarna som kämpar för sin överlevnad i skogen har. De fäster nät som går mellan träd och buskar som är flera meter från varandra och som en oaktsam vandrare genast raserar. Ett nät var dock tydligt nog för mig att undvika och jag stannade upp, hukade mig och betraktade spindelhonan som satt i mitten av sitt nät, som en matriark. Vips flög en mygga modell mördarmygga in i nätet intill spindeln och fastnade och inom loppet av ett par sekunder hade spindeln snurrat in sitt byte i väv och förmodligen knäckt nacken på den i samma veva. Ytterst spännande att betrakta måste jag säga. Det är inte ofta man får se djur in action på det sättet. Nåja, jag gick vidare på vägen och hade nog gett upp min ambition om att hitta svamp när jag så småningom såg att det mitt på stigen växte åtskilliga klasar av trattkantareller. På grund av sin mer diskreta färg är de lite svårare att upptäcka, men där låg de. När jag gick vidare visade det sig att området kring min upptäckt bjöd på än mer fyndigheter. Så mycket att jag valde att inte plocka något, det var lika bra att vänta och ta med Matilda till helgen istället, då vi kan ta med en påse att samla dem i. Även några vanliga kantareller skådades, dock inte i samma kvantiteter. Vi som alldeles nyss plockat en påse med trattisar vid min förra upptäckt. Dessa ska för övrigt tillagas ikväll när vi får gäster, ska rensa de sista idag om ro ges. Så om man vill ha färsk svamp, kom hit pronto!

Kvällsmirakel

2008-09-24T02:33:00.000-07:00

Efter en dag inne i stan, på grund av den oberäkneliga springvikariehetsen och matinköp för veckan som kommer, tog vi oss så småningom hem i den lilla bilen. Efter en smörgås och en morot bar det av för svampplockning. Redan då hade solen tassat ner bakom träden, men sken fortfarande igenom på sina ställen och förgyllde tillvaron. Till vår stora glädje hade ingen hunnit rensa mitt fynd och vi plockade ivrigt ihop några liter trattkantarell innan det blev för kallt om händerna och myggen hunnit bita oss alltför mycket. Ja, de lever än, de små kräken. Glada i hågen gick vi hem genom skymningen. För nu började det bli ordentlig skymning. Matilda skulle ta in hästarna och jag bestämde mig för att följa med. När vi lämnat svampen på trappan till huset gick vi så ner mot stallet och vad som då mötte oss går faktiskt inte att beskriva i ord. Det låter kanske lite pretentiöst, men det var överjordiskt vackert. En lätt dimma hade lagt sig över hästhagarna och smugit in bland träden. Den låg som ett lätt dun över marken och ovanför den, i horisonten var himmelen djuprosa, övergående i mörkblått. Matilda gick in i stallet och gjorde i ordning för hästarna och jag gick längsmed vägen för att skåda detta naturspektakel. Det var som hämtat ur en Tim Burton film. När Matilda kom fram till mig lyfte hon upp min haka som uppenbarligen hade åkt ner i backen. Sedan kallade hon hästarna till sig och tog in dem i stallet. Så ljuv kan denna årstid vara, jag vet att jag skriver mycket om just årstider, men det är så otroligt spännande att följa dem såhär. Ni som läser detta, som är våra vänner, ska ni hälsa på oss någon gång, så är det nu, innan löven faller, innan vintern sluter sin kappa om oss.

Höstreflektion

2008-09-23T01:09:00.000-07:00

Hösten med dess oändliga nyanser av gult och rött, grönt och brunt. Kanske är det nu Sverige är som vackrast, i alla fall den del av Sverige jag bor just nu. Speciellt vackert är det dagar som denna, när solen tittar fram och lyser upp löven, så att färgerna förstärks ännu mer. Men när allt detta fantastiska spelas upp framför mig blir jag nervös över att jag inte tar vara på det. Att jag inte njuter tillräckligt mycket av färgerna och luften och ja, allt som hör denna årstid till. För jag vet att vintern kommer sen och att mörkret kommer att lägga sig som ett lock över Sverige. Därför är det så viktigt med höst, det är så viktigt med allt detta vackra. När alla löv har fallit, när kylan kryper in under skinnet måste vi minnas detta. Vi måste minnas hur hela skogen sätts i brand och hur ljuset når genom allt, förgyller allt. Nåja...Det är väl bara att försöka leva i stunden, som vanligt.

Ikväll ska det förhoppningsvis plockas trattkantarell, om inte några snikna sommarstugefolk har hunnit före. Må dem icke!

Mörk och kall morgon

2008-09-17T22:51:00.000-07:00

När klockan ringer fem i halv sex är det fortfarande mörkt ute. Kanske inte så konstigt, men det är ändå en gräns som har passerats när man går upp i mörker. Just att vakna, kliva upp, klä på sig och äta frukost medan det fortfarande ser ut som mitt i natten utanför hör onekligen hösten och vintern till. Ett lika säkert tecken är att det är svinkallt när jag går ut och slänger komposten på gödselstacken och hämtar tidningen, när Matilda åkt iväg till jobbet. Daggen som ligger över hagen speglas matt i det tilltagande ljuset, men det känns som att det snart kommer att gnistra av frost. Det skrämmer mig lite, för det är fortfarande bara i mitten av september. Jag drar mig till minnes min första höst på västkusten för fyra år sedan, då mina lägerbarn badade i tredje veckan på samma månad. Något som hade varit otänkbart nu, om man inte är lite dum i huvudet vill säga. I min sakta lunk mot brevlådan funderar jag på om det kommer bli en kall vinter, om det kommer att bli snö mer än en vecka vid påsk den här gången och om vårt idoga eldande kommer att räcka. På biblioteket hittar jag en bok om Karelen. Att gräva i sina rötter värmer lite tills vidare.

Bildtext

2008-09-15T22:34:00.002-07:00

Nedan ser ni några bilder vi tog under vår första vecka i Gottenvik. Jag är inte så bevandrad på det här med bloggande, så undertexterna kommer här: Bild 1: Utsikt från ett av gästrummen en solig sensommardag. Bild 2: Infarten mot herrgården, just till vänster, innan stallet, svänger man upp till flygeln vi bor i. Bild 3: Vägen ut från herrgården, stallet till höger, hästhagen till vänster. Bild 4: Vägen ner till viken. Bild 5: Matilda värmer stolt händerna på vårt hemmagjorda äppelmos. Vid henne syns även kantareller som vi plockade tidigare under dagen.

2008-09-15T22:34:00.001-07:00

Rullar

2008-09-15T22:34:00.000-07:00

Tidig morgon. Matilda gick upp halv sex för att göra sig i ordning till jobbet. Jag gick upp tjugo minuter senare och vi åt frukost i stilla lunk. Jag tycker om tidiga mornar, så länge jag har fått sova lagom många timmar innan finns det inget som bär mig emot att kliva upp tidigt. Mörkret låg fortfarande tätt över Gottenvik och nu har det svarta övergått i en grå hinna av tunga moln. Det har duggat lite lätt och jag är glad att vi fick det fina vädret under helgen. Vi var ute och plockade lite lingon uppe i skogarna ovanför. Det växer ändlöst mycket bär där uppe, om än lite utspritt. Matilda gjorde rårörda lingon som vi haft till gröten, väldigt gott måste jag säga. Även kantarellsäsongen håller i sig, vi plockade ca en liter i lördags och bjöd Matildas föräldrar på middag, biff, potatis och kantarellsås. Igår var jag själv upp en sväng och hittade kantareller alldeles vid vägen, samt plockade ytterligare en liter lingon som jag har fryst in. Vårt frysfack är dock begränsat, så plockarivern kan gott vila. I helgen åker jag till skolan igen, vilket blir mina första nätter borta från Gottenvik sedan vi flyttade, förutom en övernattning i Arkösund. Matilda ska vara ensam i huset och pusta ut efter arbetsveckan. Ja, livet rullar på, det börjar kännas hemma på riktigt.

Molnen vandrar

2008-09-11T01:35:00.000-07:00

Och här sitter jag, en torsdag förmiddag, nio dikter bakom mig sen frukost, några av dem kanske till och med är riktigt bra, borde ha känts ytterst produktivt och på ett sätt känns det också ytterst produktivt. Allt det där är en fråga om hur kritikern mår. Det är ju produktiviteten som är min vagga, min napp och min blöja, det som kanske inte går att klara sig utan. Inspirationen är blodet mitt vampyr –jag suger ut, men jag ber aldrig om lov innan jag kliver in. Jo, ibland, men inte här.

Himmelen flyter fram över mig och jag måste säga att den fascinerar mig på flera plan. Himmelen, idag mest molnen, hur de kan likna djur på en lång, lång vandring utan att egentligen anstränga sig. Det är som att min tolkning av molnens/molndjurens vandring mot saftiga betesmarker är vackrare än de riktiga djuren, det är kanske i min tolkning av molnen denna förmiddag som fantasin når sin yttersta potential. Det här med produktiviteten kommer väl ur det. Ur fantasin, förmågan att smälta in i molnen och vandra med dem. Det är bara att fortsätta, betesmarkerna och skördarna väntar någonstans.

Morgon och promenader

2008-09-09T01:59:00.000-07:00

När jag hade tagit en morgonpromenad ner till bryggorna, hämtat tidningen, lagat gröt, ätit gröt och läst tidningen lagom noga var klockan halv åtta. Dygnsrytmen som jag och Matilda lagt till oss här är ibland ganska roande att bejaka. Inte för att jag någonsin tyckt om att sova länge på mornarna, men det är ändå en gräns som har passerat. Ofta går vi och lägger oss före tio och ofta vaknar i alla fall jag före sex, Matilda något senare. Jag uppskattar verkligen att gå ut på mornarna, före frukost, innan dagen har börjat. Det känns som om man befinner sig i en tidskapsel, ett tomrum, men samtidigt är det högst levande. Småfåglarnas tid, tänker jag, de är som mest aktiva just i gryningen. Tidigt på morgonen hörs andra ljud än på dagen, ljud som väcker nyfikenhet. De känns främmande och ibland också förstärkta, utan så mycket konkurrens. Bara på de tråkigare partierna under mina egna promenader lyssnar jag på musik. Att höra naturen och alla de omgivande ljuden är ofta musik nog. Om jag ändå lyssnar på musik försöker jag ackompanjera stämningen runt mig. Igår blev det bland annat Radioheads ”All I need” och ”Videotape”, imorse Eric Enokssons soundtrack till Farväl Falkenberg.

Igår promenerade jag ut i den fuktiga luften, som jag berättat om tidigare. Gick över stugtomter, försiktigt, ville inte tränga mig på. Jag hittade sedermera en fin utsikt vid vattnet, säkert också på privat mark, men det är få som är här på vardagarna. Där stod jag och lyssnade på vattnet, hörde en avlägsen båt puttra över fjärden och spanade ut över öarna. Molnen bildade oändliga nyanser över dem i lager på lager. Det täta duggregnet störde mig inte, utan passade in, kompletterade. Om man klär sig rätt, är regn väldigt fint att vistas i, såvida det inte är för intensivt. Där ute på stenarna kom så några få rader till mig, som jag formulerade färdigt på vägen hem och skrev ner när jag kommit in. Precis som jag vill ha det, inspiration och meditation.

Fukten

2008-09-08T07:02:00.000-07:00

Regnet smälter samman med luften. Det är snarare bara en enda stor definition av ordet fuktigt som utspelar sig utanför huset. Igår var det likadant, i alla fall på förmiddagen, innan det började regna på riktigt. Dimman låg tät över grantopparna mitt emot viken när vi promenerade längsmed bryggorna. Några ungdomar i alldeles för dåligt anpassade kläder försökte fiska. Det såg mest komiskt ut, som om deras föräldrar tvingat dem att göra samma saker som de gjorde som unga, ”Då fanns det inga dåliga väder”, typ. Hur som helst, fukten är konstant.

Mamma och kusin Eva var här i helgen och tyvärr fick de inte se så mycket av omgivningarna på grund av regnet och att de inte hade så mycket lämpliga kläder med sig, då mamma var på väg till Italien. Det var dock fint, för att det kändes som att de också kunde slappna av här. På lördag förmiddag var Matilda ute och red och då föll det sig naturligt att vi andra bara hängde runt, läste tidningen eller någon bok och bara var. Det är på något sätt det som jag vill förmedla till våra eventuella framtida gäster, en känsla av att bara få vara, ett andningshål. För mig är det inte riktigt så, då jag känner ett visst prestationskrav, vilket är bra. Jag måste hålla mig någorlunda disciplinerad för att få saker och ting uträttade här. En och annan dikt ska skrivas, en och annan text ska läsas och få kommentarer, ett och annat projekt ska utformas. Uppgifter som känns fullt rimliga, så länge tidningen får läsas, filosoferandet får filosoferas och regnet får falla i sin alldeles egna gemytliga takt. Nu börjar dock min eget schemalagda arbetsdag lida mot sitt slut och snart ska jag tackla fukten och sedan laga mig lite middag.

Ved

2008-09-02T04:22:00.002-07:00

Det känns lite som att klyschorna om att bo på landet uppfylls med oroväckande snabb takt. Igår var nämligen min traktoråkardebut. Birgitta och jag körde ved, som vi slängde in i vår källare så att vi kan värma upp huset. Det börjar nämligen bli aningens kallt på kvällarna, vilket får ses som den kanske största farhågan inför vårt boende ute på Gottenvik. Men om vi bara får rutin på att elda och lyckas leverera tillräckligt med ved, så ska det nog fungera. Ikväll ska vi fortsätta med veden, då vi behöver flytta en ganska stor vedhög i lagerbyggnaden för att få plats med något sorts transportband som ska transportera veden på något sätt. Min koll är än så länge ganska begränsad. Nåja, det är ju lite gratis styrketräning skulle man kunna säga, ett ganska inspirerande slit och släp.

Djur

2008-09-02T04:22:00.001-07:00

Djur som har skådats på och kring Gottenvik under vår första vecka:

Häst

Katt

Hund

Hare

Älg

Grävling

Räv (bara Matilda)

Hackspett

Manet

Rovfågel (vet ej vilken, men stor var den)

plus diverse småfåglar och insekter

Guld i skogen

2008-09-02T04:18:00.000-07:00

30 aug:

Matilda har gått ut för att rida med Birgitta och jag sitter kvar i huset denna stilla lördagsmorgon. Idag har vi bott här ute på Gottenvik i en vecka och jag tycker att vi har hunnit bo in oss förvånansvärt bra, både i huset och i omgivningarna. Solen strålar in genom sovrumsfönstret och jag sitter i vardagsrummet och plirar ut på den blå himmelen. Ska nog ta en promenad snart och känna om det kommer bli en varm dag, som utlovat, eller inte. Gårdagen var en bra dag på många sätt. Efter frukost bestämde jag och Matilda oss för att ta en promenad på hennes ridvägar uppe i markerna kring Gottenvik. Sagt och gjort, vi tog på oss våra gummistövlar och knatade ut över hästhagen, hälsade på hästarna och fortsatte upp i skogen. Terrängen var stundtals oangenäm och vi fick verkligen se vart vi satte fötterna så att vi inte ramlade och slog oss, men det var mycket annat fint att titta på också. Skogspartier avlöstes av vackra små ängar som låg insprängda bland träden och det känns som att det är väldigt sällan som jag har gått på vägar som inte är menade för människor. Det är ett så annorlunda sätt att ta sig fram i skog och mark. Jag vet inte om jag ska dra klyshor i stil med "det känns mer naturligt" eller så, men det var i alla fall väldigt spännande. Vi fann vildäpplen och björnbär som växte nästan dolt av annan vegetation och vi vandrade i högt gräs. Gummistövlarna kom verkligen till sin rätt under denna promenad. Efter drygt en timme bestämde vi oss för att vända tillbaka och började följa ett spår som en timmerbil hade plöjt upp. Bredvid spåret växte granar och under dem låg lager av torkat barr och det var där vi såg vad vi länge hade hoppats på att få se, kantareller. Först hittade Matilda en ensam svamp, som inte såg mycket ut för världen och vi konstaterade att det såg ut som om någon annan hade varit där och plockat. Muttrande promenerade vi en bit till och fick då syn på fler svampar som låg halvt gömda under mossa och barr och längre fram var det ännu fler. Snabbt konstaterade vi att det var för många för att vi skulle kunna plocka med dem i händerna och därför bestämde vi oss för att återvända efter lunch för att plocka dem. Hemfärden gick genom en kohage och vi undvek med precision koskiten som låg utklickad nästan överallt. Sedan gick vi åter ner till hästarna och Matilda gav dem varsitt vildäpple som de knaprade i sig med stor entusiasm. När vi ätit en stärkande lunch begav vi oss raskt tillbaka genom kohagen och upp mot skogen. Med oss hade vi en tofuline-burk med lock, som vi tänkte skulle räcka. Förväntansfulla kom vi upp mot platsen för vårt fynd och de små guldklimparna låg och väntade på oss. Burken fylldes i ett nafs och när vi till slut konstaterade att det inte fick plats mer fanns det fortfarande lite småsvampar kvar, som vi hoppas får växa till sig, så att vi kan plocka dem senare. Dock är vi ju inte ensamma svampplockare i skogarna, så vi får väl se. Den knappa litern kantareller som vi ändå fick med oss blev en fantastisk svampsås till kvällens middag, som vi bjudit in Matildas föräldrar och bror, samt Birgitta till. Vi hade gjort bönbiffar och kokat mandelpotatis, så kantarellsås var ett perfekt komplement. Till efterrätt hade Matilda gjort en äppelkaka på äpplen som vi plockat i omgivningarna, som såklart blev delikat.

Fullkomlig morgon

2008-08-28T04:58:00.000-07:00

26 augusti:

Vi vaknar av oss själva tidigt på morgonen och går ut i den kalla sensommaren. Solen letar sig sakta fram över trädtopparna och daggen får gräset att lysa. Gruset krasar under fötterna, ett ljud som bara störs av de morgonpigga fåglarna. Hand i hand går vi på vägen som leder ner mot vattnet. Parallellt med vägen ligger huvudbyggnandes stora gräsmatta, nyklippt och ren. Den är otroligt vacker, precis som allting annat här och skulle jag varje gång jag tänker det, påtala hur vackert jag tycker att allt är skulle jag aldrig vara tyst. Hela omgivningen känns smått fullkomlig. Det är jag som avgör om fullkomligheten ska få råda, hur mycket av den jag är beredd att låta omsluta mig. Det känns som att böcker har skrivits om såna här mornar och jag vill med ens göra mitt eget försök. Fotografier skulle aldrig räcka, jag vet inte om språket ens kan komma i närheten. Såna här upplevelser går bara att föreställa sig och när jag plötsligt befinner mig mitt i en, vet jag inte hur jag ska hantera det. Att jag dessutom delar den med en människa som jag älskar gör det hela smått absurdt. Min fasta övertygelse är dock att jag någon gång måste sluta med att definiera allt som är bättre än bra som absurdt. Jag är värd det underbara, vi är värda det underbara, du också. Alla är värda det underbara, det gäller bara att hitta vad vi anser vara underbart. I den stunden visste jag precis. När jag bestämde mig för att jag ville flytta från storstan var min första rädsla att jag skulle sakna kulturlivet, men en sån här morgon är livet så mycket mer närvarande att ordet kultur inte ens behöver föregå det för att allt ska vara bra. Missförstå mig rätt, jag älskar kultur, konserter, konst, teater, men den typ av frid och total närvaro som infinner sig en morgon som denna står över allt detta. Det verkliga står alltid över det fiktiva. Låtar, tavlor, pjäser och böcker finns till för att beskriva och försöka ge en hint om upplevelser som denna, men de kommer aldrig att nå riktigt ända fram. Vi går ner på en liten stig in bland de glest bevuxna träden som angränsar vattnet. Vassen växer tät och över dem dansar älvorna i en flyende vals och solen färgar dansgolvet gyllene. Stigen vi går på har vi inte sett förr, allt känns nytt, det är som en födelse, som om något föds i oss. Hennes leende talar med mig, bekräftar det jag ser, verkliggör det. Hade jag varit ensam hade jag kunnat rationalisera, nu ser jag i henne att allt är vad det ser ut att vara.

Tjing tjing

2008-08-22T10:36:00.000-07:00

Göteborg ska avtackas lämnas och brännas. Bränna bort stan från hornhinnan, ställa in siktet på skogen, vattnet, åkrarna, korna, hästarna, de ändlösa mängderna väg innan höghusen återigen tornar upp sig i Norrköping. Imorgon ska min släpköringsdebut ske och fan och hans moster bör hålla sig inne. Hoppas för allt i världen att jag kommer fram levande, eller ja, att jag kommer fram helt enkelt, men jag har ju klarat mig igenom högstadiet, så varför inte. En vän till familjen berättade tidigare i sommar om en resa han gjorde från Nahr-el Bared (ni vet flyktinglägret som blev bombat sönder och samman häromsistanes efter att det intagits av religiösa extremister som den Libanesiska armén såg till att begrava i grus som innan varit hus av tiotusentals palestinska flyktingar som ca 60 år efter sin flykt från sitt eget land nu fick fly från sitt flyktingläger till ett annat flyktingläger där redan andra flyktingar bodde etc.) till Amman (Jordaniens huvudstad), eftersom Beiruts flygplats just då bombades. Hans berättelse om knaggliga bergsvägar, överarbetade, sjuka chaufförer, hur han mutade gränskontrollanter etc. När jag tänker på det han gick igenom, känns den här flytten väldigt överkomlig i alla fall, men perspektiv är ju något vi människor (läs jag) alltid har varit lite dålig på att ha i vissa situationer. Det är dock en helt annan diskussion. Packningen ligger strödd runt omkring sig och förökar sig stadigt genom vår lägenhet (läs Fredriks lägenhet, läs Ullis andrahandslägenhet, där jag bott tredjehand) och Ulrika väljer ut acessoarer (stavning?) till kvällens ståhej. Själv ska jag nog ta en promenad och se en film i min ensamhet, trivs bra så, nynnandes på någon gammal Björkdänga eller varför inte Changing of the Seasons, med ni vet vem...

Packning och inflytt

2008-08-14T01:20:00.000-07:00

Nu har Matilda börjat flytta in sina grejer i huset och jag har börjat packa här i Göteborg, om drygt en vecka är vi sambos i Norra Flygeln på Gottenvik. Sjukt, men fantastiskt.