En gäst

Igår hade vi besök och som tur var ville solen skina fint. Det blåste, men inte på oss. Däremot blåste det som fan på oss när vi sedan drog ner till vattnet. Damerna badade och jag satt och lyssnade på ljudbok och tittade på allt som blåste. Vågorna som blåste, träden som blåste, allt sjöng och ljudboken hördes igenom svagt. När vi lämnat av vår gäst kom regnet och som det kom. Det öste, öste ner. Nu regnar det igen, men vi ska nog ut. Titta oss omkring. Någon ringde och ville jag skulle jobba idag, jag sade såklart nej. Man kan inte jobba en sån här dag. En sån här dag ska man göra annat, eller inget. Sån dag idag, annat, eller inget.

Vet inte hur mycket bloggande det blir nu, vi får se, men tack alla som läst och kommit med fina ord.

Blåbär!!!

Regnet öser bokstavligt talat ner utanför fönstret och har gjort det ohämmat sedan vi vaknade. Ännu en anledning att minnas den fina blåbärsplockningen från igår. En verkligt värdig premiär där vi fick dyka ner i en av naturens bästa skatter. Det var så länge sedan jag åt färska blåbär att jag fick en smärre chock av hur gott det faktiskt är. Snabbt, men ändå fridfullt plockade vi åt oss närmare en och en halv liter och gick förnöjda hem igen. Blåbär kan med fördel ätas på gröt, till flingor, till glass, till allt! Jag blir nästan lite hög bara av att tänka på hur mycket som fortfarande väntar på oss där ute i skogen. Någon som vill komma med och kalasa?

Mer människor

Kvällssolen har lagt sin hand över Gottenvik och jag är ensam här för första gången på länge. Matilda har åkt iväg till Göteborg och jag har just kommit hem från jobbet. Sommargästerna växer upp som svampar ur marken och på vägen hem kom ett flertal polisbilar och ambulanser körande i hög fart med ljusen på längsmed 209:an. Det är sannerligen inte som det brukar vara, det är sommar, semester och lugnet är inte riktigt LUGNET längre. Jämförelsevis är det nog ändå fortfarande sjukt lugnt här, det är bara jag som är van vid att se fler rådjur än människor.