Återkomst

Skjutandes skottkärran lunkar jag fram över grusvägen i det lätta duggregnet som då och då övergår i intensivare kaskader. Luften är frisk som en fjällbäck och långt borta på himlen spricker molntäcket upp. Regnet smattrar mot plåttaket när jag lastar skottkärran med ved och försöker hitta en lagom balans för att ta med så mycket som möjligt varje vända. Matilda är ute och rider i skogen och jag hoppas hon inte blir alltför blöt. Just som jag ska köra sista vändan slutar regnet och solen lägger sig som en varm hand på min axel. En hand som säger att det ibland är värt att åka bort ett tag för att få en att förstå vad man har hemma. Paris var vackert, men här är det magiskt.