Kvällsupplevelse

En kort kvällspromenad ner till viken, på skogssidan. Vi ställer oss med ryggarna mot lusthuset och tittar ut över vattnet. Det är stilla, spegelblankt och man hör det ploppande ljudet från när fåglarna dyker ner för föda. Det är bara fåglarna som gör ljud ifrån sig, inget annat. Två svanar driver omkring separerade från varandra. Den ena bland vassen, den andra vid strandkanten längre bort. Himlen är täckt av olika molnformationer, vissa påminner lite om min morgonfrisyr. Matilda frågar om vi ska gå hemåt, men jag vill stanna i den här stunden. Den påminner mig om något och den skapar något nytt.

Sommar?

Helgen har varit somrig. Även om jag såklart njuter av sommar känns hela min rytm rubbad. Vänta nu, säger rytmen, det är nu du möjligtvis ska ta några första trevande cykeltramp på nyligen framsmält asfalt som fortfarande är alldeles knottrig av grus. Sånt hör barndomen till säger mitt rationella jag och solar i linne på utsikten tills en nyfiken hund kommer och slickar både skägg och kinder rena från, ja gud vet vad. Matilda och jag utforskar omgivningarna efter badplatser till den riktiga sommaren. På de flesta ställena är det dock väldigt mycket gojs i vattnet, men om man tar sig förbi det verkar det vara alldeles perfekt. På eftermiddagen åker vi till Arkösund och rensar vinbärsbuskar och hallonris, pysslar med båt och äter nässelsoppa. Det som värmer på huden, värmer ibland också i själen, ibland.

Flygfän

Fjärilen fäller mödosamt ihop sina vingar och kryper in i den blå blomklockan. Där sitter den kurande och suger nektar samtidigt som den parerar en hård vindstöt inifrån land. De är överallt, insekterna. Plötsligt började flugorna slå sina vingar mot fönstren, humlorna irrar sig in genom springor, till och med förvirrade myggor ragglar omkring i luften. Myrorna kryper som besatta där jag sitter och läser en bit från huset och katten vet inte riktigt vilka flygfän den ska koncentrera sig på, allt är ett virrvarr.

Måndagsrapport

Matilda är förkyld och jag sympatisjuk. Inte mycket blir gjort men det är ganska skönt. I helgen har vi båda varit bortresta och att bara drälla här hemma är alltid skönt. Försöker nu på eftermiddagen knåpa ihop ikoniska dikter till en skoluppgift, går sådär, men det är väldigt roligt. Trodde aldrig att jag skulle skriva en dikt om Versailles till exempel! Matilda har visat mig pingstliljor i backen, så nu vet jag skillnaden mellan dem och påskliljor. Jag känner mig som en analfabet på vårblommor, men skyller det på att jag växt upp endast ett tjugotal mil söder om polcirkeln. Snart ska vi flytta till ett femtiotal mil söder om polcirkeln och lägenhetsjakten är i full gång. Vet någon något så tveka inte att höra av er. Kulturbilagorna håller på att ta över lite här och var, lästa, olästa, halvlästa. Blir vi klokare?

Påsken alltså

Påsken var mer än strålande. Bokstavligt talat strålande och på alla sätt en uppvisning av vad Gottenvik är och har att erbjuda. Som tur var var mina föräldrar och lillasyster där och bevittnade hela spektaklet. Till och med min moster kom. Blåsipporna har slagit ut i full blom, påskliljor, skilla, vitsipporna har just börjat spränga marken. Jag kan inte minnas en bättre påsk, en mer fullständig högtid. Mitt och Matildas lag vann till och med årets första kubbmatch. Hallelujamoment!

Päron och humlor

Efter tre fina dagar drog en mystisk dimma plötsligt in från havet. Allt är grådisigt och de nakna träden sträcker sig in i den, blinda. Tidigare på dagen gick jag över de nya kalhyggena. De har huggit ner massor av skog för att det är så skogsbruk fungerar. Snyggt blir det inte, men skogen är ju trots allt pengar, bokstavligen. Hur som helst har blåsipporna börjat ploppa upp i mängder och jag störde en förvirrad humla när jag kom trampande. Påskliljor växer fram här och var och de är sannerligen vackrare än de halvmesyrer man kan köpa på ICA. I övermorgon kommer mina päron och syster ner, jag hoppas att de ska trivas. Hur skulle de inte kunna trivas.

Det kryper

Katterna letar tidigt på morgonen upp platsen på gården där solen strålar förbi herrgårdsbyggnaden. Några sätter sig nästan lutande mot stallet, några andra lägger sig på grusgången och slickar sig rena. Det är den tiden på dygnet då de ser som mest fridfulla ut. När jag går ut lite senare är många av dem ute och strövar i gräset och kring stallet. De söker efter något, tittar på mig länge, följer mig med blicken, sedan fortsätter jakten.

De senaste dagarna har djurlivet exploderat. Förutom katternas envetna aktivitet har rådjuren rört sig nära gården, fjärilarna börjar fladdra omkring, rovfåglar, ankor och småfåglar flyger omkring och bröstar sig, larver kryper över vägen, spindlarna kryper kring huset, spår från bland annat räv syns i leran. Tussilagon blommar i väggrenen och solen skymmer sakta, sakta, utan att riktigt vilja gå ner.

Mullingstorp

Ibland händer det konstiga sammanträffanden. När jag kollade mailen efter lunch har två av varandra oberoende instanser skrivit och ställt in arrangemang där jag skulle undervisa/föreläsa. Såklart är detta tråkigt, men det sparar mig en hel del planerande, som jag dock mer än väl har tid till. Hur som helst. Ingen anledning att klaga över saker som inte går att förändra. Idag är en sjukt fin dag. Jag tog årets första cykeltur och åkte bort till en kursgård som ligger dryga halvmilen bort från oss. Det var första gången jag var så långt in i skogen och jag måste säga att det var sannerligen intressant att upptäcka att det fanns så mycket bebyggelse så avlägset. Jag som alltid tänkt att Gottenvik verkligen är off, men de som håller till där ute bor verkligen OFF! Fint var det hur som helst, massor av hästar och gamla vithåriga gubbar som struttade runt och pysslade. Det börjar lukta kodynga starkt vid ladugårdarna och fjärilar flyger omkring som om vintern aldrig existerat.