Räv

Solen lyser in genom bakrutan på bilen medan vi kör mot busshållplatsen. Många gånger har jag funderat på motsättningen i att köra bil till bussen, det motverkar ju hela grejen med bussar. Men jag kör Matilda till bussen i alla fall, med solen lysande in genom bakrutan. Det är fint, det snöar och det är soligt på samma gång, det är lerigt och det är fruset på samma gång. Isen som fortfarande sträcker sig en bit ut i viken har ett tunt lager nysnö över sig och det är sjukt vackert. Innan jag satte mig i bilen blev jag stående med halva kroppen i den och stirrade ut bortöver stallet. Solen till höger, kullarna till vänster och tänkte att jag bor så jävla vackert. Det här stället är vackert på så otroligt många olika sätt. Ikväll var det sällsamt vackert. På väg hem från att ha kört Matilda till bussen springer en räv över vägen, den är lite grådaskig, inte sådär röd som jag trott rävar ska vara. Jag stannar bilen (på fel sida vägen, idiot) och kliver ur för att få se lite mer av den. Den tittade på mig medan jag klev ur och knatade sedan bortåt i ett makligt tempo. Den hade inte bråttom, jag var kanske inget hot. Bara en romantiserande byfåne som stannar sin bil på fel sida vägen.