Vårtecken

Det slog mig så vackert när jag klev ut genom dörren för att ta min eftermiddagspromenad. Våren är på väg. Jag vet inte varför det kändes så tydligt just idag, men det var något med asfalten, med luften, lukterna, den lilla larven som kröp över vägen, hur rådjuren sprang över ängen, hur älgspåren höll på att smälta bort i snön. Plötsligt stod det så klart att våren är på väg. Den är inte här än, men den har visat sitt ansikte för mig. Fantastiskt!

Att använda förutsättningarna

Vi visste att det fortfarande skulle vara tokkallt hemma när vi åkte hemåt i bilen. Det kändes liksom inte så välkomnande, att återigen behöva konfronteras med kylan, lite motfällt faktiskt. Men så kom Matilda på den briljanta idén att elda i kaminen, som vi faktiskt inte gjort hittills eftersom det rummet stått tomt. Men efter nyår ligger det massor av madrasser där, så saken var biff. När vi kom hem gick jag ner och eldade i källaren och Matilda eldade upp en brasa i kaminen, sedan gjorde vi smörgåsar och hade picknick framför brasan, årets mys!

KYLA!

När jag öppnar dörren till huset slås jag av den nedslående insikten över att det är kallare inne än ute. Tre grader plus visade termometern på tåget, så det är väl något kring det då, tänkte jag. Men det är nog bara en känsla. Så det bar direkt ner i källaren och tända eld. Hugga flisor med yxan, både för värmens skull och för brasans. Sedan klä på sig massor av kläder, hoppas på det bästa och elda på brasan kontinuerligt. Nu, efter att ha lagat middag och fått lite värme från spisen också börjar jag tro på att vi kommer att överleva natten. Matilda kommer hem först senare ikväll, så hon får i alla fall inte den riktigt kallaste upplevelsen. Men när det ryker ur munnen när man andas inomhus, då vet man att det är kallt. Hur som helst känns det ändå fint att vara hemma igen efter två veckor i norr. Eftersom den här bloggen är en Gottenvikblogg, ska jag inte jiddra så mycket om den vistelsen, men det var en fin vistelse i alla fall.

Nu ska vi försöka bo in oss här igen och hitta tillbaka till vardagen, vilket känns riktigt bra.

Fortfarande vinter men vårfåglar

Solljuset återvänder och det är som om den vill ge revanch på molnen som hållit den ifrån oss så länge. Vårfåglar kvittrar fast inte ens halva februari gått. Birgitta säger att det är sjukt. Markerna är sanka, men denna dag är det minusgrader och sol. Solen tar med sig kylan, hand i hand kommer de för att visa att det fortfarande är vinter och att vintern fortfarande kan vara så bländande vacker. Åkrarna är frusna och man kan gå över dem, gå på isen i dikena, ta sig långt in i kalhyggena utan att riskera att bli helt dränkt av vatten och lera. Vintern är fortfarande vacker, i korta stunder, innan molnen åter drar in och lägger sitt lock på tillvaron. Men tillvaron klarar sig bra ändå.

Bad moon rising

Okej, jag har många varma sommarmornar vaknat av att solen bländar i ögonen. Det är fint och mysigt och man känner sig peppad på en ny dag etc. Men i morse hände något som var en slags undergångsversion av detta, eller kanske egentligen en vackrare version. När vi vaknade upp vid halv sex så bländades jag av månen. MÅNEN! Den lyste rakt in i sovrummet, stor och rund. Redan igår kväll stor vi i fönstret i andra sidan huset och tittade på den för att den lyste upp hela gården, men att den skulle titta in på oss när vi vaknade var inte något jag räknade med. En sjukt häftig upplevelse var det i alla fall. Den lyste även upp vår väg när vi vandrade längsmed den frusna hala vägen för att hämta tidningen, tack vare det bröt vi inte benen av oss.

Molntungt

Som titeln antyder är det åter tunga moln över Gottenvik. Efter två dagar av tidvisa solglimtar ligger nu molnen tjocka. Så ska det också förbli de närmsta dagarna, plus att det ryktas om ytterligare snöfall. När jag flyttade hit trodde jag inte att jag skulle få så mycket snö som jag ändå fått, det känns nästan norrbottniskt i korta stunder (innan den snabbt smälter undan). Det är så lätt att förtränga Norrbotten i städer som Göteborg där det bara piskar regn hela vintern, men här blir jag påmind om den jämt och då blir jag mer nostalgisk, plus att det finns mer tid nu. Hur som helst kommer jag att missa snövädret eftersom jag ska till Karlstad i ett par dagar, men men.

Den spöklika stämningen som jag beskrev senast löste en elektriker snabbt under förmiddagen och vattnet kom åter, allt fungerade. Jag vet dock fortfarande inte vad felet berodde på, så spökteorierna har inte helt blivit hålslagna.

Spöken...eller?

Det är många som frågar om det spökar hemma hos oss. Idag är en sån dag då jag också börjar undra. Det är i alla fall lätt att med lite vilja göra såna tolkningar. Jag har lite svårt att förklara, men det är något som förändras i stämningen i ett hus när saker slutar fungera. I morse till exempel funkade inte lampan i matsalen. Enkelt, en propp har gått. Javisst, så är det nog. Två av plattorna på spisen fungerade inte heller. Vattnet hade inte tryck och avtog sedermera helt att rinna. Inte heller lampan i källartrappan fungerade, så jag tog stämningsfullt nog en kandelaber, som fick lysa för mig när jag skulle ner och tända igång pannan. Inte heller lampan i vedrummet fungerade, däremot lampan i rummet där propparna och akumulatortankarna står. Dessutom är vårt proppskåp en riktig labyrint av proppar, så jag måste nog tillkalla experthjälp eller något. Över det vilade i morse, innan det blev ljust, denna kusliga känsla. En känsla av att någon ville jäklas, någon annan...