Terräng

Efter en lite molnig gårdag har solen återvänt till Gottenvik och skiner in genom fönstrena den korta stund den orkar sig över träden. För att få lite mer sol gick jag ut på en promenad vid elvatiden och bestämde mig för att prova en ny väg, upp bakom ladugården och vedhuset. En snårig och klippig väg visade det sig, det kändes lite som ett terränglopp, eller en kurragömmalek från barndomen, ack så välgörande. I den tunna snön hittade jag ett spår efter något som måste vara en räv. Jag följde det och tappade det, hitta det igen och avvek från det. Senare hittade jag flera spår, av hare och även av älg och hör och häpna, av en människa. När det bara är spår kvar av oss känns det som att vi är jämlika med djuren. Det är allas skog. Vi vandrar runt i varandras spår, följer dem, undviker dem och låter dem leda oss rätt. Människorspåret ledde till en lite timmerväg, dit en bil kört och stannat. När vet jag inte, men jag gissar på helgen. Solen bröt genom trädkronorna och låg mot klipporna och tro det eller ej, men den värmer redan.