Måne och jägare

Jag börjar mer och mer fundera och kanske till och med övertygas över att fullmånen verkligen har en inverkan på oss. Kanske inte så att vi förvandlas till varulvar, men både jag och Matilda sov oroligt och hade skumma drömmar under natten då fullmånen var som starkast. I morse när vi skulle hämta tidningen (som inte var där för att vår prenumeration gått ut) lyste den också klart mellan molnen. Det var så pass ljust att det inte var några problem att se vägen, trots att det inte var gryning på länge än.

Igår tog vi en promenad på den ännu förhårdnade marken. Det var stundtals väldigt halt, men vi gick rakt in i skogen, där de på många ställen fortfarande är snöfläckar kvar som inte hårdnat eller smält. Det var väldigt spännande att bara vandra rakt in, att inte ha koll på var vi skulle hamna eller om vi skulle gå vilse, men efter bara ett tag kunde vi se viken nedanför oss, så mycket för att kasta sig ut i vildmarken. En rådjursfamilj skuttade i alla fall bort en bit framför oss, så lite vildmark var det i alla fall. Tyvärr så härjar jägarna fortfarande i markerna omkring gården, tvi dem!