Filosofi och vardagshjältar

Vi utsätts för miljontals intryck varje dag. Hur hanterar vi dem och vilka tar vi fasta på? Det och mycket annat filosoferade jag kring under en nyligen avverkar promenad. Det är intressant hur man nu när snön har smält bort ser spår efter djur på många andra sätt. Älgen, med sin tyngd hade gjort klara avtryck i den leriga grusvällingen, som ska kallas väg ut mot Korpetorp, smågnagare skiter små lortar, harar och redan nämna älgar skiter större lortar, som ligger utspridda som svällande oliver i marken. Eftersom de inte har förstånd att gå av sina stigar innan de fäller sin avföring är det ytterst möjligt att man trampar på dem när man, som jag denna eftermiddag, försökte följa deras spår. Hur som helst, alla intryck. Jag är glad över att jag skurit ner på dem lite i alla fall, det finns så många ändå. Sedan upplever jag att intrycken kan bli mer intensiva om de koncentreras till färre. Men men..

I helgen kokade pannan över, så det knäppte i rören i källaren. Det lät som om någon hade brutit sig in och stod och slog med en hammare och levde rövare där nere. Men när jag gick ner för att se efter visade det sig att det var över etthundrafem grader i pannan. Raskt ringde vi in experthjälp och resultatet av det hela blev att vår expert lyckades hitta ett reglage som gjorde att vi kunde få varmare i elementen hemma, så nu är det mycket varmare inomhus. Ungefär som i ett vanligt hem, bortsett från att golven fortfarande är kalla. Ni som var här på nyår fick ju känna på kylan, men det var nog bra det också, eftersom det gav en rättvis bild av det liv vi levt, men nu väntar förhoppningsvis skönare tider, om pannan håller vill säga. Experten för övrigt, var Matildas far, denna vardagshjälte...