In mot stan

Vi är inne i stan, Matilda tränar och jag sitter på biblioteket, som vanligt. När vi åkte in tidigt på morgonen höll gryningen på att klä av Vikbolandet sitt distäcke, sakta och varsamt. Flyttfåglarna skred över himlen, men jag gjorde allt annat än att längta bort som dem. Vi lyssnade på lokalradio, de presenterade veckans östgötska ord och jag fattade inte ett skit, lyssnade kanske inte tillräckligt uppmärksammat. Omgivningen var för intressant, korna och hästarna som materialiserades ur dimman. Trädens hundratals färgnyanser, som inom några veckor kommer vara förpassade till ett fåtal. Allt kändes så förgängligt och fantastiskt. I baksätet på en volvo.