Svampsnokaren

Det här med svamp alltså ,ursäkta att jag tjatar, men det är verkligen en ny grej för mig. Innan jag flyttade hit hade jag aldrig plockat svamp, på riktigt alltså. En och annan svampbukett av idel skivling och flugsvamp kanske jag har ryckt upp i min dagiskybris hemma i Luleå på åttiotalet, men det sträcker sig nog dit. Men här ute på den vackra halvön Vikbolandet fullkomligen frodas de ju, så vad göra, jo plocka. Det känns som att varje liten promenad är en potentiell svampsejour, igår till exempel: De senaste dagarna har bjudit på idel vackert väder, inte särskilt varmt, med undantag för gårdagen, men soligt och fint. Så när jag gjort färdigt mitt måttliga dagsverke här hemma tog jag en liten promenad uppe i skogen längsmed viken. Min ambition var först att återfinna en stig som jag en gång gick och fann de små sötnosarna som syns på bilden, men som jag senare inte hittat när jag tänkt gå tillbaka för att se om det fanns mer guld. Så jag traskade upp längst timmervägen och hittade mycket riktigt stigen, som också är en gammal timmerväg efter lite bökande och letande. Den är övervuxen och igenmölad av något djur eller människa eller nått. Där jag förra gången hittade stora kantareller fanns nu bara små skott som inte ens var värda att plocka, så jag bestämde mig för att fortsätta längst vägen för att se vart den ledde. Det första som slog mig var vilka enorma färdigheter de små spindlarna som kämpar för sin överlevnad i skogen har. De fäster nät som går mellan träd och buskar som är flera meter från varandra och som en oaktsam vandrare genast raserar. Ett nät var dock tydligt nog för mig att undvika och jag stannade upp, hukade mig och betraktade spindelhonan som satt i mitten av sitt nät, som en matriark. Vips flög en mygga modell mördarmygga in i nätet intill spindeln och fastnade och inom loppet av ett par sekunder hade spindeln snurrat in sitt byte i väv och förmodligen knäckt nacken på den i samma veva. Ytterst spännande att betrakta måste jag säga. Det är inte ofta man får se djur in action på det sättet. Nåja, jag gick vidare på vägen och hade nog gett upp min ambition om att hitta svamp när jag så småningom såg att det mitt på stigen växte åtskilliga klasar av trattkantareller. På grund av sin mer diskreta färg är de lite svårare att upptäcka, men där låg de. När jag gick vidare visade det sig att området kring min upptäckt bjöd på än mer fyndigheter. Så mycket att jag valde att inte plocka något, det var lika bra att vänta och ta med Matilda till helgen istället, då vi kan ta med en påse att samla dem i. Även några vanliga kantareller skådades, dock inte i samma kvantiteter. Vi som alldeles nyss plockat en påse med trattisar vid min förra upptäckt. Dessa ska för övrigt tillagas ikväll när vi får gäster, ska rensa de sista idag om ro ges. Så om man vill ha färsk svamp, kom hit pronto!