Höstreflektion

Hösten med dess oändliga nyanser av gult och rött, grönt och brunt. Kanske är det nu Sverige är som vackrast, i alla fall den del av Sverige jag bor just nu. Speciellt vackert är det dagar som denna, när solen tittar fram och lyser upp löven, så att färgerna förstärks ännu mer. Men när allt detta fantastiska spelas upp framför mig blir jag nervös över att jag inte tar vara på det. Att jag inte njuter tillräckligt mycket av färgerna och luften och ja, allt som hör denna årstid till. För jag vet att vintern kommer sen och att mörkret kommer att lägga sig som ett lock över Sverige. Därför är det så viktigt med höst, det är så viktigt med allt detta vackra. När alla löv har fallit, när kylan kryper in under skinnet måste vi minnas detta. Vi måste minnas hur hela skogen sätts i brand och hur ljuset når genom allt, förgyller allt. Nåja...Det är väl bara att försöka leva i stunden, som vanligt.

Ikväll ska det förhoppningsvis plockas trattkantarell, om inte några snikna sommarstugefolk har hunnit före. Må dem icke!